Häcken som vetter mot vägen är ingen rolig häck. Den är faktiskt skittråkig. För det första är den taggig. Riktigt riktigt taggig. Dessutom bosätter sig i den varje år hundrafjorton miljarder små gröna flygande odjur som anfaller allt som ens närmar sig. Det är sant. Det räcker att rida förbi så blir hästen helt grön av djur. De bits inte eller så, men de är ÖVERALLT. Jag skämtar inte. Överallt. Tro mig.
Så att klippa den är inte kul nånstans. Men det måste ju göras. Den ser ju lite roligare ut då. De låga partierna gav jag mig sjutton på att klara av så jag lyckades klippa förmodligen av ren ilska. Den delen som är högre är dock svårare, vilket resulterat i att jag klippt den på sidorna de senaste åren, men inte på höjden. Den har därmed sett lite rolig ut, tänkt er Sideshow Bob, typ.
Men i år fortsatte vi på temat ”alla sätt bra utom de dåliga”, så Magnus körde fram den stiliga vita bilen… Eh… Och så fick jag stå på den och klippa. Kul att den går använda till något vettigt, höll jag på att skriva. Ojdå, det gjorde jag visst. Den är säkert bra till massa grejer… 😉

Taggig var det ja...

Inte så rakt, kanske, men betydligt lägre.

Något som jag också roat mig med är att sätta ihop bildsidor för varje rum, med renoveringsbilder. Eller mest före- och efterbilder. Kanske kan vara kul. Har inte kommit så långt än, men kök och sovrum finns med. Här ute till höger nånstans, ska det finnas. —>

Något som inte är så bra är att Lukas är halt. Han har ju vilat någon vecka nu, sommarsemester, men visade tydlig hälta på vänster fram igår, likaså idag. Ingen svullnad eller värme, han visar ingenting, mer än kraftig hälta. Jag hade dom uppe på betet på kullen en natt, kanske stukade han sig på vägen tillbaka över muren. Det brukar ju går bra annars, han är ju lite som en förvuxen bergsget, men kanske trampade han snett. Vi får avvakta ett par dagar innan vi börjar oroa oss, tror jag. Men ändå. De är ju mina små grisar. Det får inte hända dom nånting…