Som om det inte räckte med våra egna djur, och sedan även besök av otäcka grisar, så är trädgården dessutom välbesökt av rådjur (gör oss ingenting, de är rätt mysiga att titta på), och senaste veckan även två älgar. En älgko med tillhörande kalv stod precis utanför huset både morgon och kväll och åt äpplen. I slutet av veckan la vi dock märke till att kalven haltade kraftigt, så på fredagkvällen ringde jag upp den man som sköter stor del av jakten härikring. De hade visst någon kalv kvar att skjuta (fy vad brutalt…) och de siktade då in sig på den här kraken som inte kunde gå ordentligt. Jägaren var på plats här i lördags klockan 7 (!), och fick se älgarna i vår trädgård, men fick ingen chans att skjuta, men senare under dagen hade visst jaktlaget hittat kraken och fällt den. Det visade sig att det var något gammal benbrott, så kalven hade förmodligen inte klarat sig så himla bra ändå. Så ska de ändå skjuta kan de ju skjuta de stackare som inte mår bra… Men den lille gynnaren var ju så söt… Och mamma älg är säkert jätteledsen nu… 🙁

Mina hästar har i alla fall klarat älgjakten, även om Lukas på lite håll säkert kan misstas för en älg 🙂
Han går numera helt barfota. Inte en tåskorna lyckades han behålla på, och nu fanns inget med att fästa nya skor i, så nu får vi se om hovarna kan återhämta sig tillräckligt för skor till våren eller om något år eller så. Har köpt boots som han får ha när det fryser ordentligt i backen.  Tills vidare får de gå och skrota ihop, de där båda.

Biter i frostbitet gräs...

Abbe biter i Lukas.

Lukas verkar ta det ganska bra, trots allt.

Rätt söt, trots allt. Hon börjar se ut som en raggsocka.

Hobbe letar. Jag vet inte alltid efter vad, men han verkar väldigt upptagen. Rutan som veterinären rakade vid operationen börjar växa igen.

Söt som socker.