Solhem fortsätter hysa djur. Frivilligt och ofrivilligt. Men jag är nästan sugen på att avskeda Yngve, den Värdelösa Råttjägaren.

Igår skulle jag plocka i ordning lite i klädkammaren. Där förvarar vi det mesta, bland annat alla lakan och sängkläder. När jag lyfter på några av mina bästaste påslakan för att lägga dom tillrätta glor två par små ögon skräckslaget på mig. Jättesöta, faktiskt. Jag har inget emot möss, egentligen. Så länge de håller sig där de ska vara. Och det var de inte nu. De hade gjort det mysigt mitt i högen med våra lakan. Där har jag något emot att ha dem.
Jaha, här var goda råd dyra, vad i hela friden ska jag göra med råtteländena? Jag trixar ut trådkorgen ut ställningen och ska bära ut de små rackarna på balkongen. Tänkte jag. Det var ju en skitbra plan. Det tyckte inte de där båda som hade det så bra där. En av dom la benen på ryggen direkt och försvann in i klädkammaren, och den andra tog mod till sig och hoppade en halvmeter från balkongdörren, och gömde sig i Magnus tv-spelsrum (jo, han har ett sådant…).
Här var goda råd dyra, igen. Jag stänger dörren och går ut och hämtar Yngve, som då fortfarande var helt eminent i mina ögon. Det skulle jag få ta tillbaka. Jag tar in katten, pekar ut musen som sitter väl synlig bakom en högtalare, Yes, tänker jag, det här går fort, vis av tidigare erfarenheter då katten hjälpt oss i dylika situationer. Då har han löst problemet på 2 skunder åt oss. Yngve går fram och glor på musen, jag hejar på lite, och katten sträcker ut tassen och liksom – boxar lite på musen.
Eh, kom igen då kissen..!? försöker jag peppa honom med. Yngve tittar på på mig, sedan på musen, tafsar lite till. Musen gömmer sig. Katten glor på mig. Men vad gör du? Ta den då! hojtar jag anklagande.
Jag petar fram musen åt katten och tror att NU SÅ, men nä. Katten följer i och för sig efter, men tittar mest på den. Petar lite med tassen. Värdelösa feta förslappade kattkräk.
Så här håller vi på en stund innan musen tar det säkra före det osäkra och flyr ut på balkongen. Jag bär ut den inkompetenta katten igen och lovar honom att nu är det slut på dessa mängder mat han fått. Yngve ska sättas på strikt diet. Dels för att bli lite slankare, och dels för att kanske ha lite bättre aptit på färsk mat…

Tjock katt. Behöver konkurrens. Eller förstärkning?

Kanske en bättre jägare?

Nånting jagar han, i alla fall...

Poserar bara på beställning. Inte annars.

Idag har jag försökt täta så mycket som möjligt in till klädkammaren, samt riggat fällor för de små rackarna. Någon måtta får det vara på gullandet. Och nästa gång ropar jag på Hobbe, inte på Yngve…