Vädret var riktigt fint på förmiddagen idag. Hobbe låg ute i gräset och tittade på när vi jobbade. Sen mulnade det på, men jag ville ändå hinna ut en sväng med hästen. Och ut hann vi, men inte mycket mer. Det brakade till och himlen öppnade sig. Hästen bryr sig inte så mycket, och jag överlever. Men Hobbe. Stackars Hobbe! Han letade upp en tät och bra gran och därunder placerade han sin lilla ända och tänkte nog vänta ut regnet.
”Matte, kom igen, det regnar ju.. Tvinga inte ut mig igen. Kom hit istället. Torrt och bra!”
Men den gick jag inte på, vi red tillbaka och Hobbe hade bråttom in i bilen… Väl hemma sen torkar Hobbe upp på bästa möjliga vis.

Och med risk för att gå sakerna en aning i förväg så vågar jag ändå säga att om allt (besiktningen) går som vi vill, så blir vi gårdsägare inom kort. Hobbe kommer ha historiens största trädgård att busa i. Fortsättning följer… 🙂