Lördagen bjöd på lite svalare väder. Ungarna ville ändå åka ner till badplatsen för att med håv försöka fånga de fiskar de sett under fredagen när de själva for runt som fiskar i vattnet.
Vi börjar undra vart det ska sluta med Wincent. 13 kg och runt 47 cm redan. Men fin är han ♥

Någon fisk blev det inte, till mamma ganska stora lättnad. En skräddare lyckades Tova fånga, och undrade vad man kan koka för gott på en sådan.

Inte helt säker på bryggan. Bäst att krypa försiktigt.

Vincent är nyfiken på fjärilen. Den flög sin kos sen.

I prinsessklänning.

Storfiskarna.

Idag har de haft planeringsdag på förskolan så vi har tagit det lugnt hemma. Vi gick ut med intentionen av att lite bilder i trädgården, varpå båda ungarna prompt ska byta kläder (till likadana klänningar) och posera måttligt spontant. Men de fastnade ju på bild i alla fall. Wincent ville också vara med på ett hörn.

Numera kommer glassbilen hela vägen fram till dörren hemma hos oss. Glass är gott i och för sig, men det kanske blir för mycket av det goda? Ungarna är glada i alla fall, och då är det mesta frid och fröjd.

Va? Om jag tiggt mig till glass? Vad får dig att tro det?

Vad hände med den där trubbnosiga, kortbenta valpen..? Här hemma har vi numera en långbent stilig liten slyngel. Nu väntar vi på att valptänderna ska trilla loss… 😉

Idag fyller vårt troll fem år. Det är ju helt galet. Imorgon blir det kalas! Vattkoppor till trots… Ebba hade vattkoppor för ett par veckor sedan och Tova åkte på eländet i måndags. Men de börjar ge sig nu, och gästerna är informerade om läget. Det passade ju i och för sig rätt bra med vattkoppor med tanke på Wincent. Lite mer valpledighet 🙂

Den här helgen är vi dessutom hundvakt. De fann varandra direkt och busar så gruset sprutar ute. Inne håller vi dem lite isär för att de ska få koppla av, men de har tydligt kul med varandra. Och lite fostran verkar Åya hinna med också, det kanske är nyttigt.