Nu är den där gavelbänken som jag frunderat en del på, klar. Eller funderat. Den har stått i pannrummet och glott missnöjt på mig i väntan på att få ben och lite lack. Jag klurade lite på vad för ben jag skulle sätta dit, och tog sen största möjliga brädbit i lagårn och satte sticksågen i.
Och lathund som rubrik var kanske lite att ta i. Hobbe är mer piggelin än någon annan. Lördagen började vi alert med att gå ner till kyrkan (5 km), matte körde undan lite snö med traktorn och Hobbe slappade i soffan i vårt personalrum, och sen gick vi hem igen. Väl hemma är matte rätt mör i benen men Hobbe helt oberörd. Han hade nog gärna tagit ett varv till. Men men, om matte lägger sig på kökssoffan tänker ju inte Hobbe vara sämre!
Senare tömkörde jag även Lukas i djupsnön, det var inte heller helt smidigt. Hade tänkt koppla på traktordäcket i helgen, men han såg lite misstänksam ut redan när det packade sig snö framför MC-däcket så det blev lite motstånd, så vi skjuter på det.

Vad gör man med en söndagmorgon? Hobbe föreslår att man först tar en kort promenad och sen smiter upp till husse som håller sängen varm...

Det fanns en tid för inte alls längesen där Hobbe inte fick vara i sängen. Vad som hände vet jag inte, men nu är han där... Vi försöker dock hålla honom från kuddarna för att husse ska kunna andas någorlunda under nätterna...

Ett styck gavelbänk. Egentligen är den mest som vilken bänk som helst, men måttet passar helt enkelt bra till sängen. Och utförandet. I precis samma serie exklusiva möbler som sänggaveln 😉 Nu kanske överkastet slipper hamna i en hög på golvet.

Jag var lite för entusiastisk med lacken, så den är lite blankare än gaveln. Men vad gör de tom hundra år?

En bonusbild på ett av Hobbes alla verk. Man bäddar ordentligt, men får Hobbe bara några minuter på sig så ordnar han en sån där liten grotta. Mysigt skare va!
Idag har vi varit uppe hos hovslagaren med Lukas. Vi red en runda först, för att Lukas skulle få göra sig av med lite överskottsenergi, jag misstänker att hovslagaren med en ganska nybruten och halvläkt fot uppskattar den gesten. Vi landade i alla fall där på hemvägen och Lukas uppförde sig fantastiskt! Inga utbrott, inget bök. Klart Lukas tycker det är tråkigt, men han kan numera ta ett ”nej” och vet vad det betyder.
Något som är lite tråkigare är att Abbe har börjat hosta lite de senaste dagarna. Eller inte så lite, faktiskt. Stundtals ganska mycket 🙁 Så nu badar jag allt hö några timmar innan utfodring. Lite pyssel är det med det, men peppar peppar, idag har jag inte hört något från henne. Skulle vara skönt om hon höll sig frisk, lillskruttan.

