Sedan några dagar tillbaka rullar den här skönheten runt i vår trädgård.

Det kan ha med hormoner att göra, jag vet inte, men efter att vår Rider för vilken gång i ordningen vet jag inte, men det var i alla fall den sista, av någon outgrundlig anledning vägrade starta så fick jag nog. Ringde några samtal och på ett par dagar var det ordnat. Det var ju inte gratis, men förmodligen värt vartenda öre.
Nu kommer ju i och för sig Ridern behövas till delar av gården ändå, men det blir inte lika tydligt när den blir stående i väntan på reservdelar/omtanke/förböner/exorcism.

I morse fick lilla Tugg-Tugg, som vi kallar den, för han tuggar i sig allt som kommer i vägen – på gott och ont – dock hjälp från oväntat håll.
När jag och Tova tittar ut ser det inte ut riktigt som vanligt. Trädgården var full med kossor. Ett kort samtal till grannen neråt vägen, varifrån jag först trodde att de kommit, skvallrade bara om att det inte kunde vara deras djur, och det förstod jag också efter att ha skymtat herrn på sista bilden. Benneths tjur är helbrun, det var ju inte den här. Och det var bara den bastanta rackaren som fick mig att tveka, men till slut fick vi gå ut ändå och med hjälp av Tovas hemmamålade ganska rejäla snigelflagga jaga kreaturen på flykten. Det började bli lite väl mycket spår av de nyfikna rackarna. Nu har vi skyfflat lite koskit och trädgården verkar ha klarat sig hyfsat.