Hobbe har blivit lite mer säker på Tova nu. Han flyr fortfarande när hon vrålar som värst, men kryper också gärna upp i soffan för att bekanta sig lite med henne. En och annan puss har han snott åt sig också.
Tjena valpen.
Jag har koll matte, vaktar på den lilla rackaren åt dig.
Tova växer så det knakar. 4710 gram tung och 57 cm lång har hon hunnit bli. Något hon också hunnit bli är en liten fotomodell. Bra att hon vänjer sig 😉
Såhär ofta har jag nog aldrig uppdaterat tidigare, jag trodde inte jag skulle ha tid med det, men Tova är ju grym och sover som en stock i vagnen när man gått en runda. Perfekt liten unge. Bra av henne.
Varje år tvingar jag ju Hobbe posera bland vitsippor, och 2013 är inget undantag. Nu var ”vår” glänta upptagen av andra (hur ofta händer det? Att det är annat folk i skogarna här?) så vi fick ta en lite sipp-fattigare glänta. Men Hobbe är lika fin som vanligt.
Jag reagerade nästan på att Hobbe blivit gråare bara under den veckan vi var borta. Gammal och vis?
Hobbe luktar nog inte på blommorna, han letar nog efter något betydligt smaskigare. Typ skit av något slag?
Fina, fina Hobbe.
Goaste.
Jag lyckades bli klar med det så kallade babynest jag började sy fredag den 26 april. Det var den kvällen allt satte igång så av förklarliga skäl gick inte det sådär jättebra. Korta stunder gick det bra. Men ungefär var 5:e minut blev det jobbigt en stund… Men nu är det i alla fall klart. En flyttbar liten ”bädd” där pyret ligger på plats (än så länge…) och lite ombonat sådär.
Godkänt.
Utslagen.
Yo.
Tröttis.
9:e maj idag, 10:e var Tova beräknad till egentligen, men hon hade lite bråttom minsann.
Några bilder till, mycket för mormors skull som satt här igår och väntade på att få se de små blå öppna sig men då sov Tova som en liten gris.
Fler bilder finns under Tovas egen sida som ni hittar antingen här eller uppe i menyn bland allt annat.
Hobbe kom levererad igår, härligt att honom hemma. Hoppas han vänjer sig snart, men det tror jag nog.
Hobbe tycker att den här nya krabaten är lite märklig. Han gillar inte när hon vrålar, och är lite avvaktande i övrigt också. Så han la sig tacksamt på trappen idag, när matte var snäll och la ut en fäll åt honom. Men han kopplade det här med barnvagnen direkt – barnvagn = promenad.
Vi fortsätter ta det lugnt, låta tiden ha sin gång. Väntar. Idag har vi bakat bullar, det tyckte Hobbe var bra.
Jag letade upp bilder för att gestalta förändring i hallar och trappa, det kan ni se här >> eller i menyn i högerspalten här på sidan, under ”renovering”.
Vi har hittat en ny runda rakt över skogen, som innefattar stor del av vår ”vanliga” runda, men minus monsterbackarna. Himla kul med nya marker tycker Hobbe, ganska bekvämt, tycker matte. Eller bekvämt, det är fortfarande 3,5 kilometer, men jag har hört på TV att kvinnor är starka, punkt. De säger att starka kvinnor svettas med, det kan jag skriva under på. Hä.
Solen skiner, temperaturen chockar nästan lite, och så blåser det. Brukar inte tycka om blåsten, men nu välkomnar jag den, då kanske det äntligen torkar upp. Hästarna ser ut som träsktroll båda två, men snart är pälsen borta och hagen torr, då kanske man kan få dom att se anständiga ut igen…
Olika sorters vårblommor. När ungarna går ända hit vore det oförskämt att inte köpa ett par majblommor av dom…
Pelargonerna har börjat få flytta ut på verandan.
Hobbe också.
Lite full i sjutton. Den där mattan lägger Hobbe i en kompakt liten hög varje kväll när han… ja, vad han nu gör, egentligen. Mattan knölar han ihop i alla fall.
Jaa, vad gör vi egentligen? Vi har faktiskt fullt upp. När har man någonsin hunnit med att jobba?
Det är småprojekt här, annat projekt där, målas lite därborta, putsas lite, klippas lite, sys i något.
Vi försöker ta det lite lugnt också. Stundtals kan vi inte göra mycket annat, faktiskt. En av alla mina oräkneliga lite udda krämpor är något som kallas för ansiktsneuralgi, även kallat trigeminusneuralgi. Det låter ju nästan som om det skulle kunna vara ett musikstycke eller något. Det är det inte. Verkligen inte. Men om det vore det skulle det nog låta ungefär som Olivier Messiaens Apparition de l’église éternelle. Tonsatt jämmer och elände. Framfört på orgel, naturligtvis. Vad kan annars gestalta den typen av huvudvärk? Hehe… Nåja.
Hobbe är i alla fall en pärla, som finner sig i alla förändringar hela tiden. Numera blir promenaderna inte fullt så långa och spännande som de brukar vara. Våra vanliga dagliga fem eftermiddags-kilometer har blivit.. två, kanske tre. Vi försöker gå lite mer frekvent istället, men det går inte sticka under stol med att aktivitetsnivån ligger under det normala. Men Hobbe, han är nöjd ändå. Han är med på det som bjuds istället.
Om jag grejar ute så ligger han gärna på verandatrappen och solar sig.
Vi har dessutom lagt oss till med en liten förmiddagslur när vi klarat av lite frukost, morgonpromenad och hästbestyr. Hobbe verkar inte ha något emot det.
Ibland bakar vi något. Då hjälper Hobbe gärna till.
Det tog slut. Har du mer?
Vaddå ”nej”?
Åh. Elände.
Händer det något i trädgården så har Hobbe koll.
Den här gången var det husse han spanade på. Tidigare år har det mest varit jag som klängt i träden då husse inte är helt förtjust i höjder, men jag är lite.. otymplig just nu. Den uppmärksamme ser dock att husse har hjälp av Yngve, som sitter i den lilla rhododendron-busken och har koll på att allt går rätt till.
Idag fick vi dessutom lite ofrivillig extra motion. Efter den sedvanliga tuppluren vi tar på förmiddagarna, skulle jag hänga ut lite för att vädra på balkongen. Där har man bra uppsikt över hästarnas vinterhage. Med tillhörande hästar, om allt är som det ska. Men några hästar syntes inte till idag. Däremot såg staketet lite skumt ut längst upp i ena hörnet… Det var bara att kliva i stövlarna, ta en hink med havre och följa spåren. De ledde upp över fältet, bakom grannens ridhus och vidare ner i deras trädgård…
Åhå, kommer du med käk? Vad bra, det var lite magert här ju!
Dom är söta nästan jämt, ju.
Vi har haft lite besök i helgen.
Idag fyller vår fina Hobbe 10 år. Det är galet vad tiden går fort när man har roligt, och det har man ju ofta med den hunden.
Hur det såg ut för 10 år sedan kan ni se här.
Vi började dagen i vanlig ordning med en promenad i kylan. Efter lite frukost brukar Hobbe få uppdraget att väcka husse. Husse kan vara lite svårväckt men Hobbe är envis 😉
Stiligaste 10-åringen.
Väcka husse? Är du riktigt säker på det?
Husse är inte helt snäll alltid...
Nu är han vaken i alla fall!
Hobbe har fått öppna paket med. Husse, tillsammans med många andra, misstänker jag, tycker det är överkurs att slå in paket till en hund, men det är nog mer än halva nöjet för Hobbe, att öppna paket.
Paketöppning.
Hobbe äter anka till förmiddagsfika.
Nu ska vi snart pallra oss ut på en längre promenad i solen. Någon vår har det ju inte blivit än, men solen värmer lite ändå. Sen finns det prinskorv till Hobbe. En prins måste ju ha prinskorv.
Nu är vi hemma på heltid, Hobbe och jag. Men vi ska nog kunna sysselsätta oss. När solen skiner in ser man ju allt man missat att städa bort under vintern, så.. vi har lite att göra. När solen skiner in är det dessutom ett gediget arbete att bara flytta runt på Hobbe så han inte missar någon solstrimma.
Solkatt? Nä, solhund.
Hobbe har vett att njuta.
Utslagen.
Fortfarande ett valpigt uttryck. Trots det gråa...
Finaste.
Maaaaaaat. Abbe är säkerligen lika hungrig, men det är inte samma fart på henne som på Lukas.
Raggig.
Hobbe avlivar en pinne.
Förra veckan premiärfikade vi på verandatrappen Hobbe och jag. För i år alltså. Jag trodde det skulle dröja någon vecka till men efter promenaden parkerade Hobbe sin lilla ända där och glodde uppmanande på mig. Det var bara att hämta ut ett tjockt täcke för oss att sitta på, en kopp kaffe och en bulle att dela på. Det blev såpass varmt där efter en stund att Hobbe flämtande fick lägga sig i skuggan av bilen för att svalka sig. Härligt med sol!
Hobbe leker arga leken med en fluga på väggen.
Riktigt varm och skönt i hörnet.
Hobbe blir vitare och vitare, det sträcker sig långt ner på frambenen nu. Snart tio år, min fina lilla hund.
Mysputte.
Torrt och tråkigt.
Ljungen på trappen börjar se lite torr och tråkig ut nu. (Och tillplattad…) Snart dags att sätta lite nytt. Känns konstigt att jag bara behöver plantera vårblommor hemma i år, istället för det mer normala antalet på två tusen stycken… Tre dagar kvar på jobbet, innan jag.. ja, vad ska jag göra? Baka i två månader? Får öppna fik på verandan. Café Solhem? 🙂
Och nu väntar vi bara på elektrikern, som ska dra lite el i barnrum och i hallen både uppe och nere. Ska bli fantastiskt med taklampor, vilken lyx!
Barnrummet som vi för övrigt har börjat inreda så smått. Mycket nytt som ska monteras, kännas efter och flyttas på. Visar hellre upp bilder på helt färdiga rum men några bilder kan vi kanske visa upp under resans gång.
Ganska tomt än.
Utmed den där väggen ska det stå en ganska stor byrå, med tavellister ovanför. Det ska in en stor färgglad matta, en söt väggdekor som jag köpt, lite belysning, och sen får vi känna efter hur mycket som behövs. Det lär väl fyllas med prylar med tiden, misstänker jag.
Inkastad vagga i hörnet. Golvet är verkligen helt fantastiskt.
Elen kommer än så länge in under dörren...
Farmors gamla vagga har fått nytt liv.
Tråkigt nog är det dåligt med bilder på hur rummet såg ut innan, det kändes liksom inte så kul att fota eländet när vi köpte det, men man skymtar hur det såg ut på de här bilderna:
Ganska slitet, även om tapeten var lite häftig.
Taget ifrån rummet bredvid, man skymtar den underbara heltäckningsmattan. Tänk att golvet vi har fått fram nu gömde sig under! Det är vi i och för sig glada för, att det gömde sig alltså, det är i kanonskick.
Hur rummet såg ut under renovering kan man se någon bild på här. Känns alltid konstigt att se före- och efterbilder. Avlägset och.. omöjligt, på något vis. Skönt att det är över, för den här gången. Bara.. några rum kvar… 😉
Nu var det längesen det uppdaterades här igen. Och vad har hänt sen sist? Barnrummet är faktiskt färdigt, det ska bara städas ur och möbleras. Och så ska någon snäll elektriker dra lite el. Men det är ju snabbt ordnat. Kattvinden ska tömmas på isolering med. Kul jobb, jag ska heja på Magnus med glada tillrop under tiden 😉 Jag hade gärna gjort det, men ingen vet vad för skit som finns där inne (förutom gammal isolering och råttskit), och då är det bättre att Magnus gör det, som inte huserar en liten bräcklig krabat inuti.
Hästarna verkar må bra. Jag försöker vara en bra matte och låter dom byta hage ibland. Deras ordinarie hage erbjuder ju bara barmark under snön så jag brukar släppa dom i hagen i trädgården någon dag varje helg. Där finns både buskage, lite gräs att nypa av och lite andra utsikter. Då tror man ju att hästarna kanske kan vara nöjda med det, några timmar eller så. Men oftast dröjer det inte lång stund förrän de är någon helt annanstans… Den hagen är tydligen mer lättrymd ifrån så då gör dom just det, rymmer. Men de brukar hålla sig i trädgården så… Ja, de får väl hållas då… De betar ju ner blommorna som jag inte iddes klippa ner i höstas. Har dock satt upp lite extra trådar och sett till att elen når fram så någon gång kanske de kan hålla sig på plats? Nä, kanske inte.
Speciell häst som kräver speciella lösningar. Normalt behöver man inte dra el uppe på stolparna...
Abbe anser att det är vår nu och har börjat fälla. Hon har i och för sig en del att ta av så det gäller att börja i tid.
Glada för ny hage. En stund.
Närgången gosvänlig mule.
Det blir mest foton på Lukas. Det är ju bara han som villigt poserar så då får det bli så.
Yngve ser efter några av mattes pelargoner tills det bli vår. Det blir det snart, hoppas vi.
Det är inte helt lätt att få bra bilder på Yngve. Han vill helst sitta i knät. Det är lite för nära för att vara optimalt ur fotograferingssynpunkt.
Soldyrkarn.
Hobbe är alltid snabbt framme om solen letar sig in. Han lokaliserar solfläcken och ställer sig helt enkelt bara och väntar. Väntar på att matte eller husse ska hämta något att ligga på. En filt, om solen når ner till golvet, eller som i det här fallet, när solen inte står tillräckligt högt, Hobbes fåtölj. Och Hobbe har lyckats bra med den uppfostran för nog hämtas det grejer alltid. Och det här har Hobbe lyckats med, helt utan klicker eller kurser. Heja Hobbe.
Uppdatering:
Ungefär 3 timmar tog det innan Lukas lyfte upp en stolpe och tog med sig Abbe ut ur hagen. Husse fick locka in dom i vanliga hagen eftersom jag och Hobbe kämpade oss runt 5-kilometern… Eller, jag kämpade, Hobbe studsade lyckligt hela vägen runt…