Category Archives: Hobbe

Väntans tider i vintertider

Posted on by

2

Nu var de ett tag sedan vi rapporterade något från Solhem. Det har inte funnits så mycket att rapportera om, dessvärre. Eller dessvärre, det har varit lugnt och skönt, helt enkelt.

Efter att både jag och grannhunden hade gjort en varsin praktvurpa i vår nyslipade hala trappa köpte jag hem trappstegsmattor som klistrades dit. Inte det mest estetiskt tilltalande alternativet, kanske, men det gör trappen betydligt mer lättforcerad och det blev faktiskt lite hemtrevligt med dom. De går i nästan exakt samma nyans som hallgolvet på nedervåningen så de passade bra.

Hobbe verkar också nöjd med att trappen är mer lättanvänd.

Det fanns även en annan tanke bakom dessa mattor, för om varken jag eller hundar kan hantera trappan så lär ju inte små barn göra det heller. Och det ser ut att bli en förutsättning här inom en ganska snar framtid. Vilket för oss in på nästa bild, rummet bredvid vårt sovrum är på väg att bli barnkammare. För de icke insatta kan jag berätta att detta rum borde stå klart i maj, då ska nämligen någon helt ny bo där.

Under renovering...

Vi hade nog tänkt försöka oss på det där rummet själva, men orken och lusten tröt så ”vår” snälle snickare Mats har avsatt några dagar för att få ordning på alltihopa. Han har ställt upp mycket förr och gör det igen, han är bra han. Det som ska göras är att få upp gips på väggarna (klart på bilden), spackel, väv och färg. Golvet är redan slipat och i ordning. Snickerierna och taket ska målas, murstocken ska lagas och ny el ska dras. Fönstersmyg och foder ska på plats.

Jäsningen av den här nye lille krabaten tog dessutom mer på mig än jag hade trott, så numera är jag sjukskriven på halvtid, ligger på sofflocket och äter kakor 🙂 Kanske inte enbart, men mycket soffa blir det. Lätt hänt när man helt enkelt inte kan något annat…
Så det faktum att Lukas inte rids eller används alls just nu på grund av hans hovar passar ju ganska bra. De båda trollen går i hagen och äter sig varma och goa.

Lurvig.

Fina lilla Abbe.

"Ni gör väl ingenting utan mig..??"

Försöker få igång Abbe...

Lukas vill busa lite med Yngve, Yngve är inte lika övertygad.

Lukas vet nog om att han är rätt stilig 🙂 Han har tappat en del muskler av att bara gå och skrota, men han är snabbt tillbaka igen om bara hovarna vill samarbeta...

Tjock katt i snön. Tryggare utanför hagen, utan hästar...

Många djur att utfodra.

På tal om alla dessa djur så förklarar jag krig mot mössen nu. Nu ska det köpas ännu fler fällor och nu ska de dö, allihopa. Trots att jag röjt i klädkammaren och tagit några med fällor därinne redan så FORTSÄTTER de asen att tugga sönder mina grejer. Och de väljer ut det jag tycker mest om också. Så nu har jag tröttnat, på riktigt. Nu är det krig.

Uppdatering:
Bara någon timme efter ursprungsinlägget kastar jag ut ytterligare några råttor på balkongen… Jag skulle ha ner en väska från översta hyllan i klädkammaren, och får ner en av Magnus väskor i samma veva, glor ner i den för säkerhets skull – och naturligtvis – någon glor tillbaka. Stänger väskan igen och kastar ut den på balkongen. Jag hann dessutom se att att det var till den där väskan de små rackarna hade fraktat de knytband de snällt avlägsnat från mina hissgardiner som också låg där. Undrade igår vart de hade gömt de där banden…

Zoohem del II

Posted on by

3

Solhem fortsätter hysa djur. Frivilligt och ofrivilligt. Men jag är nästan sugen på att avskeda Yngve, den Värdelösa Råttjägaren.

Igår skulle jag plocka i ordning lite i klädkammaren. Där förvarar vi det mesta, bland annat alla lakan och sängkläder. När jag lyfter på några av mina bästaste påslakan för att lägga dom tillrätta glor två par små ögon skräckslaget på mig. Jättesöta, faktiskt. Jag har inget emot möss, egentligen. Så länge de håller sig där de ska vara. Och det var de inte nu. De hade gjort det mysigt mitt i högen med våra lakan. Där har jag något emot att ha dem.
Jaha, här var goda råd dyra, vad i hela friden ska jag göra med råtteländena? Jag trixar ut trådkorgen ut ställningen och ska bära ut de små rackarna på balkongen. Tänkte jag. Det var ju en skitbra plan. Det tyckte inte de där båda som hade det så bra där. En av dom la benen på ryggen direkt och försvann in i klädkammaren, och den andra tog mod till sig och hoppade en halvmeter från balkongdörren, och gömde sig i Magnus tv-spelsrum (jo, han har ett sådant…).
Här var goda råd dyra, igen. Jag stänger dörren och går ut och hämtar Yngve, som då fortfarande var helt eminent i mina ögon. Det skulle jag få ta tillbaka. Jag tar in katten, pekar ut musen som sitter väl synlig bakom en högtalare, Yes, tänker jag, det här går fort, vis av tidigare erfarenheter då katten hjälpt oss i dylika situationer. Då har han löst problemet på 2 skunder åt oss. Yngve går fram och glor på musen, jag hejar på lite, och katten sträcker ut tassen och liksom – boxar lite på musen.
Eh, kom igen då kissen..!? försöker jag peppa honom med. Yngve tittar på på mig, sedan på musen, tafsar lite till. Musen gömmer sig. Katten glor på mig. Men vad gör du? Ta den då! hojtar jag anklagande.
Jag petar fram musen åt katten och tror att NU SÅ, men nä. Katten följer i och för sig efter, men tittar mest på den. Petar lite med tassen. Värdelösa feta förslappade kattkräk.
Så här håller vi på en stund innan musen tar det säkra före det osäkra och flyr ut på balkongen. Jag bär ut den inkompetenta katten igen och lovar honom att nu är det slut på dessa mängder mat han fått. Yngve ska sättas på strikt diet. Dels för att bli lite slankare, och dels för att kanske ha lite bättre aptit på färsk mat…

Tjock katt. Behöver konkurrens. Eller förstärkning?

Kanske en bättre jägare?

Nånting jagar han, i alla fall...

Poserar bara på beställning. Inte annars.

Idag har jag försökt täta så mycket som möjligt in till klädkammaren, samt riggat fällor för de små rackarna. Någon måtta får det vara på gullandet. Och nästa gång ropar jag på Hobbe, inte på Yngve…

Solhem blev zoohem

Posted on by

1

Som om det inte räckte med våra egna djur, och sedan även besök av otäcka grisar, så är trädgården dessutom välbesökt av rådjur (gör oss ingenting, de är rätt mysiga att titta på), och senaste veckan även två älgar. En älgko med tillhörande kalv stod precis utanför huset både morgon och kväll och åt äpplen. I slutet av veckan la vi dock märke till att kalven haltade kraftigt, så på fredagkvällen ringde jag upp den man som sköter stor del av jakten härikring. De hade visst någon kalv kvar att skjuta (fy vad brutalt…) och de siktade då in sig på den här kraken som inte kunde gå ordentligt. Jägaren var på plats här i lördags klockan 7 (!), och fick se älgarna i vår trädgård, men fick ingen chans att skjuta, men senare under dagen hade visst jaktlaget hittat kraken och fällt den. Det visade sig att det var något gammal benbrott, så kalven hade förmodligen inte klarat sig så himla bra ändå. Så ska de ändå skjuta kan de ju skjuta de stackare som inte mår bra… Men den lille gynnaren var ju så söt… Och mamma älg är säkert jätteledsen nu… 🙁

Mina hästar har i alla fall klarat älgjakten, även om Lukas på lite håll säkert kan misstas för en älg 🙂
Han går numera helt barfota. Inte en tåskorna lyckades han behålla på, och nu fanns inget med att fästa nya skor i, så nu får vi se om hovarna kan återhämta sig tillräckligt för skor till våren eller om något år eller så. Har köpt boots som han får ha när det fryser ordentligt i backen.  Tills vidare får de gå och skrota ihop, de där båda.

Biter i frostbitet gräs...

Abbe biter i Lukas.

Lukas verkar ta det ganska bra, trots allt.

Rätt söt, trots allt. Hon börjar se ut som en raggsocka.

Hobbe letar. Jag vet inte alltid efter vad, men han verkar väldigt upptagen. Rutan som veterinären rakade vid operationen börjar växa igen.

Söt som socker.

Felfri

Posted on by

0

Det är inget fel på min fina Hobbe!
Han genomgick en liten operation i onsdags, för att ta bort de knölar jag skrivit om tidigare. De visade sig vara ofarliga fettknölar, och nu är dom borta. Hobbe är snyggt ihopsydd och är lika pigg som vanligt. Lite för pigg, alltså, för att vara så nyligen ihopsydd. Han skulle helst ta det lite lugnt en tid, men för en sådan insats borde veterinären skrivit ut något mer än bara smärtstillande till honom…
Han har alltså två operationssår, ett på sidan precis bakom armbågen som syns på bilderna, och ett mitt på bröstkorgen på Hobbes undersida. Inget av dom verkar besvära Hobbe.
Idag var vi förbi kliniken för en rekommenderad snabbcheck och allt såg fint ut. Vi bokade även en tid för att ta stygnen nästa fredag.
Veterinären trodde att det skulle sträcka och dra en del i såret på sidan, men Hobbe är ju utrustad med en hel del extra hud, och den verkar komma väl till pass nu, för såret håller ihop fint trots att Hobbe hoppar och far i vanlig ordning.
En en sköterskorna på kliniken verkar ha fastnat lite extra för Hobbe, hon menade att han hade något alldeles extra. Det vet jag väl  ♡

Ännu mer goda nyheter är att Hobbes bror Harry som genomgick exakt samma procedur i tisdags också bar på helt ofarliga fettknölar.

Hobbe precis hemkommen från operation. Nerbäddad i soffan och ganska dimmig i ögonen än...

Idag. Betydligt klarare i ögonen 🙂

Pigg & glad!

Balkong

Posted on by

0

Idag blev balkongen färdig! Magnus har legat i de senaste dagarna för att bli klar, och bra blev det! Vi ska köpa lite nya fina möbler, men vi ville bara premiärsitta lite.

Hobbe inspekterar vyn. Tydligen helt godkänt. Vi klurar på om vi ska sätta kryss i gluggen i räcket, så verandan liksom fortsätter däruppe, men vi får se. Det är byggt i tryckimpregnerat virke, så målas ska det först nästa år. Lika bra det. Har målat tillräckligt i år...

Vyn åt andra hållet. Hobbe håller sig framme...

"Bussigt av husse att konstruera såhär, så jag kan ha koll..."

Det ser ganska kädsamt ut, ju.

Kvällssol är grejer det. Vi klurar på belysning jämte balkongdörren. Vad har pappa för idé? Nisse? 🙂

Två populära.

"Har bara kollat läge i lagårn. Allt under kontroll!"

Två andra populära.

Stiliga Abbe.

Försökte få fart på dom båda, det gick inte. Lukas bemödade sig i alla fall med att lyfta huvudet från backen en kort stund. Han är stilig han. Och prickig.

Knöligt

Posted on by

0

Jag hittade för några veckor sedan en liten liten knöl på Hobbe. Precis bakom höger armbåge, på revbenen. Kändes avlägset att det skulle vara något fel på Hobbe (för det tillåter jag inte, helt enkelt) men ville ändå att en veterinär skulle titta på honom. Så det gjorde hon idag. Tittade alltså. Och klämde och kände. Och konstaterade att det med allra största sannolikhet handlade om en fettknöl. Alltså inget farligt. Men några garantier kan de ju inte ge. Och även fettknölar kan tydligen börja växa. Och då den här sitter där den sitter kan den säkert bli i vägen, om den börjar växa. Och OM den skulle börja växa, tror ni jag helt lugnt hade kunnat titta på och tänkt att ”Aha.. Den förmodade fettknölen växer lite…”? Nä, precis.
Så vi bestämde oss för att ta bort den. Så min fina lilla Hobbe ska opereras. Den 12 september.
Då Hobbe dessutom numera är drygt nio år gammal togs ett blodprov för att utesluta lever- eller njurproblem inför operation, men de värdena var tydligen helt normala.

Hobbe, som knappt har ett uns fett på kroppen, hur kan det lilla som finns ansamlas i en liten klump? Märkligt.

Vi håller i alla fall tummar, tassar och tår för att Hobbes lilla operation går bra!

Utflykt och besök

Posted on by

0

Först tog jag mig till mina hemtrakter, sen kom hemtrakterna till mig.
Under torsdagen fick jag en ypperlig idé. Jag tog Svarta Faran till Bankeryd där det inhandlades ett nytt objektiv (70-200 f2.8, wohoo). Tungt och dyrt var det, men det är säkert ganska roligt också. Åkte förbi mor och far på jobbet för att låna en tröja (tack mamma.) På vägen hem svängde jag förbi tändsticksområdet i Jönköping där den gamle lustigkurren Alvreten hade en utställning. Bland alla glada ansikten på väggen med blandat folk var det ett som glodde ilsket tillbaka. Kunde bara vara en person, eller?

Åtta år gammal bild, men onda ögat är detsamma.

Sen åkte jag förbi och åt på Max. Mmmm, Max… Vetlandas största brist är bristen på Max.

Hobbe är testkanin. Bra färger i gluggen. Bra det.

Husse testade visst också. Mattes ända och Lukas tålmodiga nuna.

Jag gjorde ett försök häromkvällen att ta med Hobbe på en ridtur. För att se om han mognat lite. Det hade han inte. Knäcken i lurarna sitter där än. Koppel är det som gäller för gasellen. Lukas uppför sig i alla fall som en gentleman. Även om han är lite seg på väg hemifrån. Men så fort han anar att vi är på hemväg blir det annat ljud i skällan. En i sidleds taktande nordsvensk är ganska kul, faktiskt.

 

Under fredag kom hela kvinnomaffian på besök. Mamma tog med sig mormor och moster för att hälsa på. Himla trevligt. Ni är välkomna igen!

Mor, moster Eva och mormor Ingegerd. Och så Hobbe förstås.

Hobbe blev galen.

Nääää, inga bilder!

Okej, jag ler stort då, duger det?

Mer dambesök

Posted on by

0

De passar ganska bra tillsammans, de där båda.

Golvet är ju ingen plats för en hund. Man märker hur stor hon är när hon kommer upp i soffan. Blir inte mycket soffa kvar 🙂

Trött hund.

En hund i varje soffhörn.

Men bästa platsen av alla tycker nog Hobbe att sängen är. Massa täcken och kuddar, bara till honom! Det tror han i alla fall.

"Hon sa nåt om att ta av och tvätta lakanen. Det går ju inte, när jag ligger här!"

Trött, tröttare...

Tröttast.

Amie har flera olika platser att ligga på här hemma, men upp i vår säng har Amie inte vågat sig, däremot har hon intagit gästsängen. Då är ju allt i sin ordning. Gäster sover ju i gästsängen.

I helgen har vi bytt den där dörren till pannrummet. Det lät så enkelt, ”bara byta ut dörren”. Det kanske är enkelt, om dörrarna är exakt lika stora. Det blir lite krångligare när den nya dörren är högre. Och pannrummet är byggt i någon form av betong som dammar värre än något annat när man kapar i det. Magnus slet lite igår, så nu är dörren på plats.

Färdigmålat och helgbesök

Posted on by

3

Pannrummet är nästan klart. En dörr ska bytas, samt vindskivor och hängrännor. På balkongen är stolp och golv klart. Bara räcket kvar. Men vi tyckte att utsikten vart så bra så vi hoppar nog över räcket (höhö). Nä, det blir nog klart det med snart.
Hobbes kompis Amie är här i helgen, mysigt med lite liv i huset när husse åker till Göteborg och roar sig.
Lukas kan nog klassas som helt återställd nu. Det verkar ha läkt bra. De båda är dock ganska besvärade av värmeböljan senaste veckan. De står och halvsover i lösdriften hela dagarna, sen är de ute och äter upp sig på nätterna. Skönt att dom har lösdriften att söka skydd i.

Hobbe och hans sällskap.

Stackars Yngve vet väl inte vad han ska tro, när det plötsligt är TVÅ hundar på gården. "Räcker det inte med en, va?" Vad han inte vet är att Amie faktiskt är snäll vid katter, men Yngve tänker inte undersöka saken närmare...

Färdigmålat pannrum. Den mindre dörren ska bytas mot en annan svartmålad och nya vindskivor ska upp, annars är det klart. I bakgrunden syns den färdigmålade lagården också.

På den här årsgamla bilden syns det hur pannrummet såg ut innan. Det är målat med samma piffiga färg invändigt. Kanske var någon form av utförsäljning? 🙂

Bonusblomma.

Filmvisning

Posted on by

1

I brist på bättre uppdateringar blir det djur. Igen. Det är iofs bra nog.
Jag hade några små filmklipp i telefonen. Ett med Hobbe, när han försöker valla grannens gräsklippare, mycket frustrerande när den inte fattar.
Det andra är ett par sekunder av Lukas, när han i en av helgens ”sjukhagar” i trädgården ligger och äter. Bara för att han är så söt. Han verkar ha repat sig bra från sin hovböld. Hovslagaren hjälpte mig lägga om gipset i söndags, och därunder såg det bra ut. Vi ska titta under gipset imorgon igen, och ser det bra ut kanske skon åker på igen.
Jag ska fota lagården någon dag med ja, hade jag visst sagt. Snart är pannrummet färdigmålat med. Eller snart. Njo, någon vecka till så…
Magnus har dessutom kommit en bra bit med balkongen. Det blir nog riktigt bra!