Hästarna hörde kanske ryktet om att de bara låg och slappade hela dagarna, så idag när Hobbe och jag kom hem från halvmilen i skogen fick de fnatt i hagen. Husse hängde snart ut genom ett fönster och fångade vildarna på bild.
Hobbe drömmer kanske om ett liv som vallhund?
"Vad säger hon? Får jag inte jaga hästarna? Åååååh, boooring!"
Ganska mycket häst tar sats.
"Klubbad säl va? Skulle inte tro det!"
Två frustande drakar.
Rävgiften från förra inlägget gjorde inte sitt jobb, så i måndags besökte jag en doktor Killgren som konstaterade några sönderhostade revben, att jag blivit närapå kroniskt täppt, ocg fortfarande hostar som en storrökare. Så han skrev ut en gedigen lista på nya mediciner som jag snällt löste ut för den nätta summan av 720,50:-. Kul. Verkligen.
Extra kul blev det när jag efter ett par dagar nerdrogad med Lephetone , ännu mer Coccillana, och lite annat smått och gott inser att jag inte tål eländet. Jag mår dåligt, spyr, och sover en hel dag. Så just nu behandlas inget annat än min näsa, så får vi se om jag slutar hosta och kan läka ihop igen…
Idag har jag i alla fall jobbat. Efter jobbet tog Hobbe och jag en runda i skogen med Lukas. Han låg sedan och vilade på verandan någon timme innan jag upptäcker att höger öra på insidan är täckt med blod. Tvättar rent och ser några ganska ytliga snitt- och sticksår i ytterörat. Knashund har väl stoppat huvudet i något spännande hål, eller varit i närkamp med katten, som vanligt. Han överlever nog.
Hobbe vilar på verandan efter en rejäl ridtur med Lukas.
Det är nästan konstigt att de här små tassarna håller ihop så som Hobbe springer...
Trött hund.
Ett år har vi varit gifta, och husse tog hem de här. Husse kan han!
Det är mina nya husdjur det. Går in på fjärde veckan som o-kry, inte ett dugg kul. Lär inte kunna jobba särskilt mycket i veckan, men det är väl lika bra det kanske…
Tur att jag har vanliga djur med. De gör nog mer nytta för mattes hälsa än ovanstående rävgift.
Hästarna har fått komma ut på det större betet nu, dock bara dagtid än så länge, och det verkar funka bra, som mjukstart, de håller ihop formen någorlunda, till och med Abbe.
Pigg pensionär.
För en gångs skull positiv till kameran. Eller kanske mest intresserad av sockerbitarna i mattes ficka...
Smålurig. Och nog var det en en stilig tjej som kröp fram ur björndräkten i år också.
Stilig kille. Lukas har fortfarande lite päls kvar som vägrar släppa taget. Han ska också bli några nyanser ljusare...
Spanar.
Han borde nästan göra schampoo-reklam, med det där hårdrockssvallet.
Hobbe är alltid med på ett hörn.
Letar efter råttor i gräset...
Här hemma händer inte så mycket. Trapp- och golvslipning är bokad, men som vanligt är allt svårt att klämma in ”innan semestern”, (det verkar vara ett gångbart uttryck, redan strax efter julledigheten.) Men nu blir det i alla fall av, någon gång, det är ju alltid nåtgot.
Jag har grävt upp runt (nästan) alla fruktträd, och fyllt i med täckbark. Blir kanske lättare att klippa gräs nu, och träden mår kanske bättre av det också.
De senaste dagarna när gräset börjat titta upp på riktigt har hästarna fått gå i trädgården tidvis, för att få smaka lite grönt. Sparar på betena så långt det går, och i trädgården finns det gräs… Har klippt det idag, för första gången i år.
Idag fick hästarna dock tillbringa eftermiddagen i hagen intill trädgården. Uppskattat, tror jag.
Jag har dessutom åkt på en monsterförkylning. Dum som man är går man till jobbet ändå, men igår sa kroppen ifrån så idag har jag varit hemma och tagit det lite lugnt.
Grönt gräs är grejer det. Och Hobbe vill inte bli lämnad utanför!
Mattes lilla guldklimp börjar titta fram ur lurvet.
Nomnomnomnom.
Hårig och hungrig.
För en gångs skull har jag inte Lukas i knät så fort jag närmar mig. Han är upptagen med annat.
Hobbe njuter också av vårvädret.
Fina, fina Hobbe.
Fina, fina Hobbe vet precis hur rackarns fin han är.
Ett varje år återkommande inslag på bloggen är ”Hobbe och vitsipporna”. Och vi tänker inte vara sämre i år. Så under kvällen tog vi en liten promenad till den delen av skogen som brukar vara översållad med vitsippor, men vi kanske är för tidigt ute för där var det fattigt med sippor… Några bilder på Hobbemannen blev det i alla fall.
Några blyga krakar hittade vi i alla fall.
Liten Hobbe.
Hobbe kan posera.
På språng.
Det blev en ganska kort promenad, men Hobbe är nog nöjd ändå. Vi har under några dagar cyklat till och från jobbet. Lite kämpigt på vägen hem, men det känns bra när man är hemma. På verandan, med en kopp kaffe i ena handen och den andra på en solvarm, trött Hobbe… 🙂
Väl hemma igen fanns det fler som gärna poserade lite…
Mattes finaste.
Lukas den Förskräcklige rymmaren spanar efter nästa utflyktsmål...
Två nyfikna tror att det vankas mat så fort man närmar sig lösdriften.
Enträgna rackare, frösådda mitt i gruset.
Det händer inte så mycket i Solhem just nu. Mer än det vanliga, med djuren. Så det får bli dom som vi visar upp… En till motorcykel har vi skaffat oss också, så nu har vi en varsin. Bra det.
Det har varit lite olika hantverkare här, glott på vår fula trapp och kliat sig i huvudet. Nu väntar bud från några olika håll, och någon av dom ska förmodligen få det angenäma jobbet att skrapa och slipa rent eländet. ”Straffarbete”, som någon av dom uttryckte det. Jajamen. ROT-avdrag när det är som bäst 😀
Hobbe trivs på verandan. Det gör matte med i och för sig. Extra bra tillsammans med Hobbe. Och en kopp kaffe. Och en kaka eller två...
Fina Hobbe.
Livsnjutare och soldyrkare.
Det finns fler på gården som gillar sol.
Spanar. Mot fåglarna, kanske...
Yngve liksom flyter ut, när han lägger sig.
Jag skulle försöka få med påskliljorna som börjar titta upp runt alla träd. Lönen för mödan att gräva ner lökeländena på hösten. Hobbe tycker dock att han borde fota honom istället. För vem är finare än Hobbe?
Stilig hund 🙂
Hästarna gillar också solen. De står och värmer sig i vårsolen så pälsen liksom ploppar loss, och den lossnar sen i stora sjok. De har fått gå i trädgården och stoppa i sig lite vårgrönt så de anar nog att det snart är mer gräs på gång. Kanske var det därför jag fick hämta Lukas i sommarhagen i morse? ”Nudu matte, nu äre vår, nu vill vi gå på bete!” Han hade på något vis bara haft sönder den understa tråden (av tre) och tagit sig ut. Skulle vilja se hur han gör det där. Limbo-Lukas?
Idag fyller min fina lilla hund 9 år. Det är helt galet. Gammal man nu ju. Men det låtsas han inte om.
Vi börjar med lite sovmorgon...
Det kom ett brev med posten. Från gammel-matte 🙂
Hobbe tackar och bockar!
I brevet fanns bland annat en helfestlig pryl som pep! Och som fortfarande är hel, faktiskt. Man får ju lägga undan den efter en stund, naturligtvis, men Hobbe brukar döda det mesta på under minuten.
Matts finaste blomma, och så någon random blomma i en vas.
Stiligaste 9-åringen!
Jag försökte göra Abbe lite stilig idag med, tog ut henne för att försöka rykta bort lite av hennes rya-päls. Tror ni tanten uppskattade det? Nä. Sura miner och otåligt trampande. Tantelände. Hon är säkert lite öm i hårremmen nu när hon fäller, det brukar bli så. Lite fick jag bort i alla fall. Hon behöver ju inte se vanvårdad ut bara för att hon är pensionär.
Nu är den där gavelbänken som jag frunderat en del på, klar. Eller funderat. Den har stått i pannrummet och glott missnöjt på mig i väntan på att få ben och lite lack. Jag klurade lite på vad för ben jag skulle sätta dit, och tog sen största möjliga brädbit i lagårn och satte sticksågen i.
Och lathund som rubrik var kanske lite att ta i. Hobbe är mer piggelin än någon annan. Lördagen började vi alert med att gå ner till kyrkan (5 km), matte körde undan lite snö med traktorn och Hobbe slappade i soffan i vårt personalrum, och sen gick vi hem igen. Väl hemma är matte rätt mör i benen men Hobbe helt oberörd. Han hade nog gärna tagit ett varv till. Men men, om matte lägger sig på kökssoffan tänker ju inte Hobbe vara sämre!
Senare tömkörde jag även Lukas i djupsnön, det var inte heller helt smidigt. Hade tänkt koppla på traktordäcket i helgen, men han såg lite misstänksam ut redan när det packade sig snö framför MC-däcket så det blev lite motstånd, så vi skjuter på det.
Lathund och slappmatte.
Vad gör man med en söndagmorgon? Hobbe föreslår att man först tar en kort promenad och sen smiter upp till husse som håller sängen varm...
Det fanns en tid för inte alls längesen där Hobbe inte fick vara i sängen. Vad som hände vet jag inte, men nu är han där... Vi försöker dock hålla honom från kuddarna för att husse ska kunna andas någorlunda under nätterna...
Ett styck gavelbänk. Egentligen är den mest som vilken bänk som helst, men måttet passar helt enkelt bra till sängen. Och utförandet. I precis samma serie exklusiva möbler som sänggaveln 😉 Nu kanske överkastet slipper hamna i en hög på golvet.
Jag var lite för entusiastisk med lacken, så den är lite blankare än gaveln. Men vad gör de tom hundra år?
Ganska grovhugget. Och lite nytt i fönstret. De söta små krukorna alltså. 19 kronor på ICA.
En bonusbild på ett av Hobbes alla verk. Man bäddar ordentligt, men får Hobbe bara några minuter på sig så ordnar han en sån där liten grotta. Mysigt skare va!
Idag har vi varit uppe hos hovslagaren med Lukas. Vi red en runda först, för att Lukas skulle få göra sig av med lite överskottsenergi, jag misstänker att hovslagaren med en ganska nybruten och halvläkt fot uppskattar den gesten. Vi landade i alla fall där på hemvägen och Lukas uppförde sig fantastiskt! Inga utbrott, inget bök. Klart Lukas tycker det är tråkigt, men han kan numera ta ett ”nej” och vet vad det betyder.
Något som är lite tråkigare är att Abbe har börjat hosta lite de senaste dagarna. Eller inte så lite, faktiskt. Stundtals ganska mycket 🙁 Så nu badar jag allt hö några timmar innan utfodring. Lite pyssel är det med det, men peppar peppar, idag har jag inte hört något från henne. Skulle vara skönt om hon höll sig frisk, lillskruttan.
Eller, så många är de inte. Men de fastnar på massor av bilder. Det är svårt, när de är så himla fina, allihopa. Den enda som höll sig borta idag var Yngve. Förmodligen för att Hobbe höll sig framme…
Jag, Lukas och Hobbe var ute i skogen igår. Lukas har vilat i nästan sex veckor så den unge herrn hade spring i benen. Men han verkar komma ihåg det mesta, så vi hade riktigt trevligt. Den nya dressyrsadeln fick vi inviga ordentligt också, och Lukas verkade gilla den. Lika fria härliga rörelser som vanligt, och de där glädjeskutten han gör hade han nog inte gjort om han besvärades av den, så det var ju ett gott betyg att han brallar lite med mig 🙂
Lukas den Förskräcklige håller koll över gården.
Han poserar som en hund på utställning. Abbe poserar inte över huvud taget. Hon är upptagen.
Plötsligt bestämmer hon sig för att visa upp sig från sin bästa sida - undersidan. Det är i alla fall den största sidan...
Det firas med lite rally.
"Jag ska med! Vänta på mig!"
Stiligaste slyngeln.
Fina lilla Abbe. Lurvig och en aning korpulent. Men vad gör det?
Hon fick lite skor på framfötterna igår. Hon är som alltid en pärla hos hovslagaren och lyfter gärna fötterna innan man ens hinner be henne.
"Mmmhhhmmm... Pinne..."
"Det är något här!"
"Näe.. Jag tror den rackaren slapp undan..."
Hobbe får leta nya jaktmarker.
Smakar lite här... Och sen lite där...
Det satt några större eländen högre upp i träden som också såg hungriga ut. Men de hann lyfta och försvinna innan jag hämtat något åt dom.
Jag tröttnade på vårt mörka sovrumsmöblemang och bestämde mig för att måla det vitt. Ungefär som allt annat i det här huset. Hur det såg ut innan kan man se här >>
Jag har skissat på en ny sänggavel som min händige man ska bygga. Han vet bara inte om det än.
Byrån blev vitmålad. Lådfronterna tapetserade jag med blommor.
Tavellisten över sängen har i och för sig suttit där ett tag, men inte fastnat på bild innan tror jag. Bröllopsbilderna är tagna av Alvreten.
Fotoramarna fick också lite ny färg. Gick snabbare än att åka till IKEA och köpa nya. Numera finns alla gårdens djur representerade där.
Nattduksborden slapp inte undan heller. Nu är det bara det stora klädskåpet kvar, i samma stil. Men det känns lite motigt...
Vi har haft besök av Atlas i helgen.
Vad har du där..?
Lek med mig, lurvtott!
Mulet över Solhem. Men ganska mysigt ändå.
Han vet nog precis hur stilig han är.
Magnus slet ut den gamla plastmattan som låg i hallen. Han har velat lägga laminat där men undrar lite om han inte ångrade sig när han såg de fina planken... Vi får se om vi slipar det där. Det är ju så liten yta så det kanske vi klarar av själv. Hur svårt kan det vara? Hundarna kommer på köpet, de är överallt.
I övrigt är det ungefär som vanligt. Lukas har fått en liten viloperiod, han verkade lite less ett tag. Och om det beror på den bristande motionen eller inte vet jag inte, men han har svullnat i skapet senaste veckan. Blir nog att ringa veterinären om det där. Försökte göra rent men han var inte jätteimponerad av den idén. Och vill Lukas inte bli rengjord så blir han inte det heller… För att de ska röra på sig lite i alla fall så har jag släppt dom på det som brukar vara deras sommarbete. De trampar väl inte sönder det nu när det är fruset i backen, så där kan de få gå ett tag. Det är väl lite lättare för Abbe där med, när det är plant. Deras vanliga vinterhage är lite knölig nu.