Rävgiften från förra inlägget gjorde inte sitt jobb, så i måndags besökte jag en doktor Killgren som konstaterade  några sönderhostade revben, att jag blivit närapå kroniskt täppt, ocg fortfarande hostar som en storrökare. Så han skrev ut en gedigen lista på nya mediciner som jag snällt löste ut för den nätta summan av 720,50:-. Kul. Verkligen.
Extra kul blev det när jag efter ett par dagar nerdrogad med Lephetone , ännu mer Coccillana, och lite annat smått och gott inser att jag inte tål eländet. Jag mår dåligt, spyr, och sover en hel dag. Så just nu behandlas inget annat än min näsa, så får vi se om jag slutar hosta och kan läka ihop igen…

Idag har jag i alla fall jobbat. Efter jobbet tog Hobbe och jag en runda i skogen med Lukas. Han låg sedan och vilade på verandan någon timme innan jag upptäcker att höger öra på insidan är täckt med blod. Tvättar rent och ser några ganska ytliga snitt- och sticksår i ytterörat. Knashund har väl stoppat huvudet i något spännande hål, eller varit i närkamp med katten, som vanligt. Han överlever nog.

Hobbe vilar på verandan efter en rejäl ridtur med Lukas.

Det är nästan konstigt att de här små tassarna håller ihop så som Hobbe springer...

Trött hund.

Ett år har vi varit gifta, och husse tog hem de här. Husse kan han!