Nu var det längesen igen. Det finns inte så mycket att skriva om, helt enkelt.
Vi kontaktade en snickare för att göra om trappan. Han kom hit och tittade, han skulle undersöka lite olika metoder, och sedan återkomma. Men nä, det gjorde han inte. Efter jul får vi kanske börja tjata lite. Han har förmodligen lite för mycket att göra.

Istället fick vi (jag, enligt Magnus) för oss (mig) att vi skulle göra om i vardagsrummet. Ut med de gamla stora åbäkena till soffor på Blocket, och lyckades få dom att flytta hemifrån. Tomt, blev det. En gammal (gammal!) bäddsoffa som vi fick på köpet med huset (vilket kap!) fick vikariera som tv-soffa några dagar. Den var dock inte särskilt rolig, varken att sitta i eller titta på, så vi åkte ganska omgående för att försöka hitta en efterträdare. Vi hittade en som vi (jag) fastnade för, och väl hemma medgav faktiskt Magnus att den såg bättre ut hemma än i affären.
Lite nya kuddar och grejer ska ordnas innan det är helt klart, men det är i alla fall en klar förbättring mot tidigare.

Det är den gröna skönheten som skymtar inne i matsalen som vikarierade några dagar. Nu vill vi inte bära upp den igen. Är det någon som vill ha en fin-fin bäddsoffa? Annars blir det julbrasa här.

Kanske ska byta matta med? Får se...

Ihopsnickrat bord med lokala anor...

Hörndetaljer. Ska köpa en armstödsbricka till soffan tänkte jag.

...

Bara för att han är så söt.

Hästarna går ute och klafsar i leran. Jag hoppas verkligen det fryser snart för det är inte kul för dom. Stänger in dom i lösdriften några timmar om dagen för att de inte ska ruttna upp helt stackarna…
Idag var jag förresten uppe med Lukas hos grannen så han fick nya skor. Han har verkligen vänt helt om och uppför sig som en riktig (nåja, nästan) gentleman numera. Det tog nog skruv att låta hans uppförande få lite konsekvenser… Tidigare har vi mest ignorerat dåliga saker och uppmuntrat de bra, men det räckte visst inte riktigt. Och man vill inte ha en uppstudsig häst som är så stor som Lukas. Och det krävdes faktiskt inte särskilt mycket för att få honom att fatta. Känslig och ganska intelligent, trots allt, goaste Lukas!
Och som omväxling var det Abbe som mötte oss på stallplanen när vi kom hem. Vi hade varit borta lite för länge, lät hon hälsa, när hon tog en rallyrunda i trädgården med svansen i vädret. Här han jag klagat på att Lukas bryter sig ut, men jag börjar undra vem som är drivande i de frågorna…

I Solhem rullar det på som vanligt.
Klinikbesöket med Abbe resulterade i en pensionerad liten ponny.  Hovlederna är dåliga, främst i höger fram, och hon var ganska stel i övrigt också. En dunderkur Fenylbutazon går hon på just nu, så får vi se om hon blir något förbättrad av det. Någon mer ridning blir det inte tal om, men förhoppningsvis kan hon gå här hemma och skrota på gården några år till om hon inte blir värre. Särskilt dåligt verkar hon i och för sig inte må. Hästarna är förpassade till betet på kullen just nu, en liten bit från gården. Men de hörde tydligen när vi kom hem häromdagen, för plötsligt började det dundra uppifrån. Jag hann bara tänka att det där låter inte helt bra, när hästarna plötsligt dyker upp på krönet. Genom staketet hade de tagit sig, över grannens välvuxna vall, över den lilla muren som omgärdar våra ägor och ner för deras vanliga sommarhage i full galopp. Lukas med en uppsyn som verkade säga ”HEEEEJ! ÄR NI HEMMA NU GUD VAD KUL VAD HAR NI GJORT HAR NI NÅGOT ATT ÄTA VAD ÄR DET DÄR VAD SKA VI GÖRA NU?”
Det är ju gulligt av dom att komma hem, i och för sig…

Och Hobbe är inte mycket bättre. Han brukar ju vara i vårt lilla personalrum när jag jobbar på kyrkogården, och är duktig på att öppna dörrar. Så när vi var mitt uppe i en gravöppning igår morse kommer Hobbe glatt skuttande, har korsat hela kyrkogården och glor storögt på vårt stora hål. ”OOH DET ÄR HÄR NI ÄR, ÄR DET INTE FRUKOST SNART, VAR ÄR KAFFET? JAG ÄR HUNGRIG, SHIT VILKET HÅL!”

Snart vankas det semester här. Både jag och Magnus har fyra veckor från och med på måndag. Fantastiskt skönt. Det är tre småprojekt här hemma som gäller.
1. Vår uppfart ska bli stilig. Den är numera ihopuxen med gräsmattan, smal och tråkig. Jag har mätt och markerat ut (för jag trodde jag skulle klara av att gräva upp den för hand, tji fick jag), och bokat in grävaren Björn som kommer hit och skär kanterna och gräver.

Tråkig uppfart.

Det är en del som ska bort...

2. Vi ska bygga en trapp till köksingången. Kanske till och med ett trädäck på södersidan av huset.

Provisorisk trappa. Den har legat där så länge att vi har vant oss. Farligt.

3. Stuprören ska ordnas så vattnet går dit det ska.

Inte kul lösning när man ska klippa gräs.

Det tycker vi verkar lagom som projekt för fyra veckors semester. Hoppas det går ihop 🙂
En liten hemlig semestertripp har Magnus planerat i slutet av juli. En kort smekmånad, kanske?

Annars är det lugnt i Solhem. Idag klippte jag gräset i vänstervarv istället för högervarv. Man ska ju vara lite wild and crazy, sägs det.

Purple Bells. Eller Törsnrosas skjortel som de också verkar heta. Jag målade räcket till verandaingången och Magnus skruvade fast det, så nu svingar sig den här skönheten upp där.

Solhem i solen.

Hobbes bästaste leksak just nu. En gammal boll instoppad i en strumpa. Värsta universalgrejen - den går att kasta hur långt som helst, Hobbe kan ruska och slita och dessutom går den tugga på. Perfekt.

Finaste Hobbe.