Upplysning ja, i form av taklampor och skyltar har vi pysslat med här hemma.
Jag har även målat en massa smyglister och dörr-foder och så. Har i flera dagar funderat på att hänga upp gardinen jag köpte till fönstret i trappen. Men jag drar mig lite för det, det är lite bökigt att komma intill där. Målandet skötte jag balanserande på en planka som vilade mot trappräcket och fönstersmygen. Inte helt arbetsmiljömässigt, förmodligen.
Lukas är förresten en fantastiskt ridhäst numera. Vi tar oss fram obehindrat i skritt och trav. Han har nog blivit lite säkrare nu, och har börjat testa lite småbus, men han är inte svårövertalad att sköta sig en stund till…

Verandan har numera en mycket ståndmässig belysning. En gammal släktklenod, kan man nästan säga.

Hobbes fåtölj. Och ingen annans. Den gamla och ganska fula korgfåtöljen fick Hobbe av mamma och pappa, för att han älskar den. Den har en given plats i vårt vardagsrum men jag ville ändå understryka för eventuella besökare att den är Hobbes...

Yngve hälsar på inne på verandan ibland.

Hobbe uppsksttar inte besöket, det syns nästan på dom. Men katten bryr sig inte om att springa längre, och Hobbe backar tillbaka när kissen börjar fräsa...

Idag har vi varit hos veterinären med Hobbe. Vi är där med jämna mellanrum…
Igår trängdes han med mig i traktorn på jobbet en stund, och när han hoppade ur traktorn måste han antingen att klivit på något vasst eller landat illa på ena tassen, för sen hoppade Hobbe på tre ben och den började droppa blod… Spolade av och såg att det var klon som blödde, ringde direkt till veterinären och fick en tid idag på morgonen. Klor brukar ju vara ganska luriga och de flesta sådana olyckor brukar sluta med bortplockad klokapsel. Men veterinären tyckte att det bara såg ut som en flisa som lossnat, och resten såg helt ut. Så Hobbe går på lite smärtstillande och antiinflammatoriskt över helgen så får vi se. Inte för att han verkar ha så ont, han verkar helt oberörd och hade jag inte hunnit se blodet hade jag aldrig upptäckt något…
På måndag åker vi dessutom med Abbe till klinik för att få ett utlåtande om hennes något ansträngda gångstil. Om hon är halt eller bara gammal. Den som lever får se.
Sen ska vi försöka göra något åt min bil med, som har fått någon sjukdom på främre delen av ljuddämparen. Den låter som en fiskebåt nu. Ganska gemytligt, i och för sig.
Och se på sjutton, det fanns alltså grejer att lägga pengar på den här månaden också. Jag är välsignad med sådana möjligheter, fantastiskt.

I Solhem händer inte mycket just nu. Vi tar igen oss efter bröllopet och försöker lära oss säga rätt saker (Karlberg. Fru. Och sånt…). När vi fått bilderna av Alvreten blir det väl ett litet galleri med blandade bilder från bröllopet. Ska tjata lite till på honom i veckan, får se om det blir några bilder. Känner jag honom rätt lär det dröja ytterligare några veckor… Tills vidare får vi fota själva, mestadels alla odjur i Solhem 🙂

Är jag sötast eller vad?

Hobbe och pelargonerna.

Vi hade Ami på besök några dagar. Uppskattat av alla i Solhem, tror jag.

Trött.

Två andra fina på bete.

Lukas slutar visst inte växa...

Och Abbe växer hon med, fast på bredden. Hon reagerade inte nämnvärt på metacamet så hennes stelhet kanske bara är just stelhet, och inte hälta. Lurigt det där.

Löjtnantshjärta och mattehjärta.

Det är ganska svårt att fota Lukas. Så fort man dyker upp i hagen så kommer han lufsande och sätter stora fuktiga mul-avtryck på linsen. I håret. På kläderna. I ansiktet...

Man får vara snabb och knäppa innan Lukas hinner reagera...

Idag har jag gjort något väldigt speciellt. Jag har suttit på Lukas. Det kändes väldigt märkligt, men också jättehäftigt.
Mamma och pappa var här, så jag passade på att ta mamma till hjälp att leda några steg utomhus samtidigt som jag hängde över ryggen på Lukas. Vi har gjort det några gånger tidigare så det gick ju galant, så mamma tyckte jag skulle kravla mig upp från magen och kasta över benet och sätta mig upp. Sagt och gjort. Lukas klipper lite med öronen och lyssnar, men sköter sig exemplariskt.

Varken sadel eller träns, vi hade ju inte tänkt bli såhär avancerade.

Lukas lyssnar mycket bakåt, uppmärksam och intresserad. Goa häst!

Hobbe är inte helt snäll mot Yngve. Men katten verkar ändå rätt trygg i träden. "Hoppa du, du kommer aaaaaldrig tillräckligt högt..."

Bonusbilden idag är husse, som här kämpar på med Sletta på ridskolan. Jenny kämpar tappert hon också, med undervisningen.

Varje år. Det kommer vi inte ifrån. Hobbe poserande bland vitsippor. Poserande av varierande kvalitet och entusiasm, i och för sig. I år fick vi sällskap av Atlas, som var hos oss under söndagen.

Pusskalas.

Vad är svårare än att få en hund att posera? Att få två att göra det...

Husses hund. Och så Rally-Atlas.

Finaste Hobbe!

De stora lurviga är med på ett hörn också. De får gå på gräs några timmar om dagen nu, för att vänja magarna. Just idag borde de inte fått gå på nåt gräs egentligen, för de hade sett till att ordna det själva under natten. Så till frukosten fick jag hämta dom hos grannen... Rackarns rymmare.

Fantastiskt väder idag lockade till utomhusaktivitet. En morgonrunda med Hobbe först, så tog jag ut båda mina större odjur på en runda tillsammans. Hobbe har blivit lite seg i kolan senaste tiden så honom går och cyklar jag bara med i koppel just nu.
Abbe och Lukas skötte sig i alla fall exemplariskt. En längre runda blev det idag, och det var något helt nytt för stackars Lukas. I början studsar han lite som vanligt och småtetas med Abbe, men efter en dryg timmes knatande i både skritt och trav var han rätt spak faktiskt. Han får helt enkelt lära sig att hushålla med krafterna lite. Nyttigt är det i alla fall. Trafik och kuperad terräng är bra för den snart tre-åriga slyngeln.
Vi har börjat hänga så smått på honom också, hela min tyngd över ryggen och några steg fram och några bak. Helt okej tycker han.

Sedan tillbringade vi hela dagen i trädgården. Magnus har jämnat massa fula buskage med marken, inklusive våra fula hallonbuskar, vi har spikat ihop vårt misshandlade staket och krattat upp massa grus och sten från trädgården. Sen gav jag mig på ett äppelträd och skulle bara såga lite. Jättelite. Det gick sådär. En tredjedel står kvar, resten ligger på backen.

Vid det här laget var Lukas ganska trött. Men Abbe var fortfarande på hugget.

Abbe ser mindre och mindre ut. Kanske för att Lukas blir större och större. När han kom hem var de jämnhöga...

Hobbe trivs i solen.

Kaka...?

Zink-hinken hittade jag under golvet i lagårn, kannan är ett gammalt fynd från jobbet, och den ganska medfarna baljan i samma stil hittade jag i skogen. Skrot-letare 🙂 Kransen snodde jag ihop av björkris. Den förra kransen av mossa kändes lite.. mossig.

Skulle bara beskära lite. Ytterst lite...

Bonusbild på slyngeln och mig. Den enda bilden ur en bildserie på 30 bilder där Lukas INTE har någon del av mina kläder i munnen. Eller försöker få tag i. Han är söt han.