Tjena.

Det rullar på i Solhem. Tova skaffar sig nya rutiner hela tiden. Den nya innegrejen är tydligen att vakna vid tre-tiden på morgonen och vara pigg och redo för en ny dag. Tovas mamma är inte riktigt lika pigg och redo då…
Hon har en ganska kraftfull stämma, unga damen. Dessutom har hon slutat sova sådär bra i vagnen. Det är synd. Men det kanske kan ändra sig, det med?

Något som är trevligt är de gubbarna som huserat i vår trädgård idag. Kanske inte gubbarna i sig, eller jo, de är väl inte otrevliga direkt, men deras närvaro betyder att det händer grejer i Slättåkra. Bra av dom. Snart surfar vi rallyfort. Det gör vi nämligen inte idag.

Det smyger en stor grävmaskin bakom vår lagård. Det betyder lite mer pålitlig el. Och bredband. Bredband är bra.

Hobbe och jag har varit hos veterinären några gånger nu de senaste veckorna. Han har haft en mystisk lite diffus hälta en tid nu. Veterinären förra veckan hittade inget direkt fel men skrev ut en kur Metacam och bokade en tid hos deras ortoped. Och där var vi idag. Hos ortoped-veterinär-snubben. Som inte heller hittade något fel. Eller någon anledning att röntga. För Hobbe har blivit bättre, veterinären idag såg ingen hälta alls, men jag ser den ibland när han vilat länge.
Hobbe kanske helt enkelt bara är.. gammal. Så vi ska stretcha lite efter promenaderna. Och fortsätta ge glucosamin. I övrigt tyckte han Hobbe var en ovanligt fräsch, mjuk och rörlig 10-åring. Fina Hobbe ♡

Jag gjorde en lite provisorisk mobil till Tova i köket idag. Hobbe är som vanligt med och ett hörn och kollar läget. ”Hon tystnade matte, det var konstigt, lever hon?”

Hästarna gör inte mycket vettigt just nu. Men några korta rundor har vi kommit ut på, Lukas och jag.

Lukas har en extra lång underläpp. Där brukar han samla lite käk. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång?