Hobbe är nog världens bästa storebrorsa. Vi försöker lära Tova att man klappar snällt på djuren, men under tiden, som hon inte riktigt fattat det här med djurvett, står Hobbe tålmodigt ut med att bli dragen i svansen och klappad lite hårdhänt. Kanske är det allt som trillar ner från Tovas matstol som gör att han ändå väljer att vara henne precis nära, hela tiden?

Du å jag, kompis. Du å jag.

Vi lämnar Hobbe ifred i solen igen.