Hobbe är en soldyrkare. Verkligen. När solen letar sig in på golvet är han snabbt framme och ska lapa i sig.
Här på jobbet finns dessutom förstående kollegor. Snälla kollegor. Som Hobbe tycker om.
Hobbe strosar som vanligt runt på jobbet här, och plötsligt kikar Mariette in på mitt rum, norpar med sig Hobbes korg och kånkar iväg med den. Sen hör jag utifrån korridoren vad hon skulle med den till.
”Här, Hobbe lille, inte ska du väl ligga på golvet…”

Nu har vi dessutom bokat tid för att farbror veterinär ska titta på Hobbes fula ärrbildning på benet. Vi passar på och låter undersöka Hobbes fläckiga ögonkanter med. Och vaccinationen. Allt på en gång.