Eller farbror Hobbe, som han också kallas. Men en brorsa är precis vad han är. Världens bästa till och med.

Till en början var ju Hobbe lite skeptisk till Tova. Det var en ny krabat, som skrek en massa, och tog tid och uppmärksamhet. Tid och uppmärksamhet som kanske tidigare mer varit Hobbes. Men han vande sig. Och insåg att hon tydligen tillhörde familjen, hon också.

Han började hålla koll på henne, se vart hon var, hela tiden. Han kunde kolla läget i babysittern, i babyskyddet eller i nestet, och hittade han henne inte fick man kanske böja sig ner så han fick se att hon satt i selen. En snabb koll, allt okej, då kunde han gå och lägga sig igen. Om någon bär på henne och hon skriker så är han framme för att kolla vad som står på och han kollar varje kväll att hon ligger där hon ska, antingen i sängen med oss eller i vaggan.
Om man kommer hem från stan och Tova har somnat i bilen händer det att man plockar in kassar när Tova sitter kvar i bilen. Hobbe brukar se mer och mer förskräckt ut när han inser att Tova inte är i nån av ICA-kassarna, men då följer han med ut, klättrar halvvägs upp i bilen och får nosa på en Tova-fot, då kan han lättad lunka in igen. ”Bra matte, trodde du hade glömt henne, eller bytt bort henne…”

Tova fick ju snabbt mycket roligt  – som också är roligt för hundar – leksaker som låter, piper och prasslar. Nog har han sett sugen ut, men han har snällt låtit Tovas saker förbli Tovas. Jag får då och då köpa nåt speciellt till Hobbe med, när han är så duktig.

Tova sträcker sig gärna efter, och griper tag i Hobbe. Lite nackskinn där, en svans där, ett öra där. Hon känner, nyper lite och smakar om hon får möjlighet. Hobbe ligger helt stilla och låter sig bli känd på, nypt lite och smakad på. På sätt och vis tror jag han gillar uppmärksamheten.

Under den senaste tiden har Tova börjat äta lite också. Lite gröt, och små små smakportioner. Det kopplade Hobbe snabbt. Framförallt kopplade han att Tova inte får i sig så mycket än, utan det blir en hel del till Hobbe i slutändan. Han sitter snällt och väntar på äppel-gröt, plommonpuré eller något annat smaskigt. Även överbliven välling slinker ner. Gammal hund..?

I skrivande stund sitter Tova jämte mig i sin babysitter. Hon har fått klabba i sig ett par majskrokar, och är duktigt kletig om händerna. Hobbe är snabbt framme och slickar försiktigt, försiktigt hennes små händer rena. Tova spretar hjälpsamt med fingrarna och sträcker fram händerna mot Hobbe, och han tittar bedjande på mig om något sitter för hårt så han inte får bort det. Fina, fina Hobbe. Jag tror de där kommer ha riktigt roligt ihop.