Efter att hästen, på grund av mattes sjukdom, fått gå och skrota i hagen alldeles för mycket fanns det gott om överskottsenergi. Hos hästen, inte hos matte… Men ut skulle vi, och Hobbe fick följa med. Vi gav oss sjutton på att Hobbe skulle hålla sig i skinnet idag, efter att ha sprungit runt en period och totalt ignorerat oss tvåbeningar, och till sin besvikelse fått gå kopplad. Men skam den som ger sig, idag var vi noga med att hålla Hobbe-mannen på vägen och i närheten. Och det gick bra 🙂

Springa spring springa lukta lukta lukta.
Abbe håller koll på Hobbe…

Inkallningen funkar i alla fall. Godis? Woho.