Fina, fina Hobbe. Jag behöver inte be honom lägga sig sådär, för att få dom på bild. Han gör det helt sig själv. Och Tova är inte sen att hänga på.

Nypa lite. Känna. Klämma.

”Vaddå försiktigt..? Farbror Hobbe är ju mitt gosedjur!”

Synnerligen värdelösa mobilbilder igen. Måste köpa ny mobil nu. Innan årsskiftet. Fördelen med firma. Man får kanske tummen ur då.
Men vi ska tömma Magnus kamera någon dag. Där finns nog lite av varje. Om två veckor är jag förhoppningsvis gipsfri. Och förmodligen ganska tanig över högerhanden. Får kanske ta bort vertikalgreppet på kameran till en början. Så den går hantera.