Idag har jag varit uppe hos hovslagaren med hästarna. Abbes fötter är i riktigt fin form, de är så bra att de hinner växa sig lite långa mellan verkningarna.
Lukas hovar är ju en historia för sig, men han hade i alla fall inte blivit värre. Vi kommer alltid få dras med en krånglig vänster framfot. Hans märkliga hovställning gör inte bara att han söker sig upp på tå, han växer dessutom mycket mer i trakten, och liksom pressar ihop hornet i tån, vilket också ökar risken för ännu mer hovrelaterade problem. Hans hovböld i somras var förmodligen en följd av allt det här. Efter hovbölden har han dessutom fått någon slags ärrbildning i hoven som har skjutit undan bär- och lamellrand, så hästen ser märklig ut underifrån, helt enkelt. Jo, den hästen är en historia för sig. Dock verkar barfotagång vara nyttigt för honom, vi hoppas på snällt underlag resten av vintern, för de där dyra bootsen jag köpte lyckas han ju också krångla sig ur titt som tätt.

Nåja. Det blir också väldigt tydligt när man får in Abbe i stallet att hon ser.. lite annorlunda ut nuförtiden. Lite innåttåad, smått kobent, lite svankig, lite lätt korpulent och så lurvig att man skulle kunna missta henne för en mammut av något slag. Det känns lite sorgligt, att hon börjar bli gammal, den där atletiska sportponnyn känns ganska avlägsen, men hon är finast ändå, världens bästa Abbe.

Hur hon brukade se ut: