Idag fick vi den fina möjligheten att följa med Mikaela och Aragon på en tur med vagnen. Tova utbrast glatt ”hästar!” när vi kom fram och var helnöjd redan då. Och ännu bättre blev det i vagnen. Hon satt som ett litet ljus i mitt knä, knäpptyst och avslappnad. Så avslappnad att hon nickade till ett par gånger.

Samtalar lite med Mikaela. Tova som normalt är lite blyg hade inga problem alls. Här konstaterar hon säkert att det står en häst där, framför vagnen.

Lite sugen blir man ju allt. Här finns ju faktiskt allt som behövs – häst, vagn och sele. Och Tova verkar ju uppskatta färdsättet så kanske, kanske ska man slänga på Lukas selen och börja om..? Vi har ju varit en bra bit på väg, ett par gånger.