Jag får sluta skriva rubriker och bara skriva dagens Tova..? Det är ju mycket av henne numera. Det är svårt att låta bli.

Ny postlåda att hänga upp. Den förra blev liksom.. snuskig invändigt. Dålig trälåda.

Jag tror Hobbe äter mer av Tovas kex än vad hon gör.

Fina, fina Hobbe. Jag behöver inte be honom lägga sig sådär, för att få dom på bild. Han gör det helt sig själv. Och Tova är inte sen att hänga på.

Nypa lite. Känna. Klämma.

”Vaddå försiktigt..? Farbror Hobbe är ju mitt gosedjur!”

Synnerligen värdelösa mobilbilder igen. Måste köpa ny mobil nu. Innan årsskiftet. Fördelen med firma. Man får kanske tummen ur då.
Men vi ska tömma Magnus kamera någon dag. Där finns nog lite av varje. Om två veckor är jag förhoppningsvis gipsfri. Och förmodligen ganska tanig över högerhanden. Får kanske ta bort vertikalgreppet på kameran till en början. Så den går hantera.

Eller farbror Hobbe, som han också kallas. Men en brorsa är precis vad han är. Världens bästa till och med.

Till en början var ju Hobbe lite skeptisk till Tova. Det var en ny krabat, som skrek en massa, och tog tid och uppmärksamhet. Tid och uppmärksamhet som kanske tidigare mer varit Hobbes. Men han vande sig. Och insåg att hon tydligen tillhörde familjen, hon också.

Han började hålla koll på henne, se vart hon var, hela tiden. Han kunde kolla läget i babysittern, i babyskyddet eller i nestet, och hittade han henne inte fick man kanske böja sig ner så han fick se att hon satt i selen. En snabb koll, allt okej, då kunde han gå och lägga sig igen. Om någon bär på henne och hon skriker så är han framme för att kolla vad som står på och han kollar varje kväll att hon ligger där hon ska, antingen i sängen med oss eller i vaggan.
Om man kommer hem från stan och Tova har somnat i bilen händer det att man plockar in kassar när Tova sitter kvar i bilen. Hobbe brukar se mer och mer förskräckt ut när han inser att Tova inte är i nån av ICA-kassarna, men då följer han med ut, klättrar halvvägs upp i bilen och får nosa på en Tova-fot, då kan han lättad lunka in igen. ”Bra matte, trodde du hade glömt henne, eller bytt bort henne…”

Tova fick ju snabbt mycket roligt  – som också är roligt för hundar – leksaker som låter, piper och prasslar. Nog har han sett sugen ut, men han har snällt låtit Tovas saker förbli Tovas. Jag får då och då köpa nåt speciellt till Hobbe med, när han är så duktig.

Tova sträcker sig gärna efter, och griper tag i Hobbe. Lite nackskinn där, en svans där, ett öra där. Hon känner, nyper lite och smakar om hon får möjlighet. Hobbe ligger helt stilla och låter sig bli känd på, nypt lite och smakad på. På sätt och vis tror jag han gillar uppmärksamheten.

Under den senaste tiden har Tova börjat äta lite också. Lite gröt, och små små smakportioner. Det kopplade Hobbe snabbt. Framförallt kopplade han att Tova inte får i sig så mycket än, utan det blir en hel del till Hobbe i slutändan. Han sitter snällt och väntar på äppel-gröt, plommonpuré eller något annat smaskigt. Även överbliven välling slinker ner. Gammal hund..?

I skrivande stund sitter Tova jämte mig i sin babysitter. Hon har fått klabba i sig ett par majskrokar, och är duktigt kletig om händerna. Hobbe är snabbt framme och slickar försiktigt, försiktigt hennes små händer rena. Tova spretar hjälpsamt med fingrarna och sträcker fram händerna mot Hobbe, och han tittar bedjande på mig om något sitter för hårt så han inte får bort det. Fina, fina Hobbe. Jag tror de där kommer ha riktigt roligt ihop.

Idag fick jag ett paket i brevlådan. Cecilia tycker att hela min situation med olyckor och vårdmissar är lite sorglig så hon bestämde sig för att pigga upp mig. Och det lyckades hon med! Lite olika tillskott, en del riktigt fint godis samt ett par ursöta brallor till Tova. Passande och genomtänkta grejer alltihopa. Tack!

Smulan pryder Tovas rumpa. Sött på sött! 

Hobbe kommer för att kolla läget.

Vad gör du då, farbror Hobbe?

Pappa leker flygplan. Poppis!

Annars då? Jo, operationen gick bra, sa dom. Jag trotsade alla naturlagar och kanske även vanliga lagar och körde hem samma dag. Nu är hela höger arm gipsad, och ska så förbli ett tag… Nytt fräscht gips och stygntagning om en vecka dock. Jag klarar mig ändå bättre än väntat, faktiskt. Men såna där flygplanslekar klarar jag inte…

Grannen neråt vägen kom förbi med krya-på-dig-present och gav fritt fram för mina odjur att inta jättebetet jämte Solhem. Mycket uppskattat båda delarna! Så nu är hästarna överlyckliga. De visste mycket väl vad som väntade när jag började öppna upp staketet åt det hållet och stod och trampade otåligt. Sen var det full rulle 🙂
(Hästarna erbjuds ett fint bete uppe på kullen med, av andra grannar, men av någon anledning stannar de aldrig där utan tar sig ut och får hämtas någon helt annanstans efter en stund. Då är det inte så kul.)

Vi fick även besök av Peter, vars son i Tovas ålder hade fått överta en body här hemma en gång då han.. kletade ner sig lite, och så fick vi en mycket sötare body i utbyte. Bra byte! 🙂

Ett gäng bilder från Solhem. Det blir en del Tova numera…

Finbesök i helgen.

Tova har fått tag i sina fötter och drar glatt i strumpor och byxor.

Alla säger att jag är lik pappa. Men inte är han såhär söt väl?

Kanske kommer solhem.biz ligga lite lågt sedan framöver. 9 september opererar de min hand så vi får se hur mycket fotande det blir sen… Magnus får fixa 🙂