Jaa, vad gör vi egentligen? Vi har faktiskt fullt upp. När har man någonsin hunnit med att jobba?
Det är småprojekt här, annat projekt där, målas lite därborta, putsas lite, klippas lite, sys i något.
Vi försöker ta det lite lugnt också. Stundtals kan vi inte göra mycket annat, faktiskt. En av alla mina oräkneliga lite udda krämpor är något som kallas för ansiktsneuralgi, även kallat trigeminusneuralgi. Det låter ju nästan som om det skulle kunna vara ett musikstycke eller något. Det är det inte. Verkligen inte. Men om det vore det skulle det nog låta ungefär som Olivier Messiaens Apparition de l’église éternelle. Tonsatt jämmer och elände. Framfört på orgel, naturligtvis. Vad kan annars gestalta den typen av huvudvärk? Hehe… Nåja.
Hobbe är i alla fall en pärla, som finner sig i alla förändringar hela tiden. Numera blir promenaderna inte fullt så långa och spännande som de brukar vara. Våra vanliga dagliga fem eftermiddags-kilometer har blivit.. två, kanske tre. Vi försöker gå lite mer frekvent istället, men det går inte sticka under stol med att aktivitetsnivån ligger under det normala. Men Hobbe, han är nöjd ändå. Han är med på det som bjuds istället.
Om jag grejar ute så ligger han gärna på verandatrappen och solar sig.
Vi har dessutom lagt oss till med en liten förmiddagslur när vi klarat av lite frukost, morgonpromenad och hästbestyr. Hobbe verkar inte ha något emot det.
Ibland bakar vi något. Då hjälper Hobbe gärna till.
Det tog slut. Har du mer?
Vaddå ”nej”?
Åh. Elände.
Händer det något i trädgården så har Hobbe koll.
Den här gången var det husse han spanade på. Tidigare år har det mest varit jag som klängt i träden då husse inte är helt förtjust i höjder, men jag är lite.. otymplig just nu. Den uppmärksamme ser dock att husse har hjälp av Yngve, som sitter i den lilla rhododendron-busken och har koll på att allt går rätt till.
Idag fick vi dessutom lite ofrivillig extra motion. Efter den sedvanliga tuppluren vi tar på förmiddagarna, skulle jag hänga ut lite för att vädra på balkongen. Där har man bra uppsikt över hästarnas vinterhage. Med tillhörande hästar, om allt är som det ska. Men några hästar syntes inte till idag. Däremot såg staketet lite skumt ut längst upp i ena hörnet… Det var bara att kliva i stövlarna, ta en hink med havre och följa spåren. De ledde upp över fältet, bakom grannens ridhus och vidare ner i deras trädgård…
Åhå, kommer du med käk? Vad bra, det var lite magert här ju!
Dom är söta nästan jämt, ju.
