Väntar på våren…

Nu var det längesen det uppdaterades här igen. Och vad har hänt sen sist? Barnrummet är faktiskt färdigt, det ska bara städas ur och möbleras. Och så ska någon snäll elektriker dra lite el. Men det är ju snabbt ordnat. Kattvinden ska tömmas på isolering med. Kul jobb, jag ska heja på Magnus med glada tillrop under tiden 😉 Jag hade gärna gjort det, men ingen vet vad för skit som finns där inne (förutom gammal isolering och råttskit), och då är det bättre att Magnus gör det, som inte huserar en liten bräcklig krabat inuti.

Hästarna verkar må bra. Jag försöker vara en bra matte och låter dom byta hage ibland. Deras ordinarie hage erbjuder ju bara barmark under snön så jag brukar släppa dom i hagen i trädgården någon dag varje helg. Där finns både buskage, lite gräs att nypa av och lite andra utsikter. Då tror man ju att hästarna kanske kan vara nöjda med det, några timmar eller så. Men oftast dröjer det inte lång stund förrän de är någon helt annanstans… Den hagen är tydligen mer lättrymd ifrån så då gör dom just det, rymmer. Men de brukar hålla sig i trädgården så… Ja, de får väl hållas då… De betar ju ner blommorna som jag inte iddes klippa ner i höstas. Har dock satt upp lite extra trådar och sett till att elen når fram så någon gång kanske de kan hålla sig på plats? Nä, kanske inte.

Speciell häst som kräver speciella lösningar. Normalt behöver man inte dra el uppe på stolparna...

Abbe anser att det är vår nu och har börjat fälla. Hon har i och för sig en del att ta av så det gäller att börja i tid.

Glada för ny hage. En stund.

Närgången gosvänlig mule.

Det blir mest foton på Lukas. Det är ju bara han som villigt poserar så då får det bli så.

Yngve ser efter några av mattes pelargoner tills det bli vår. Det blir det snart, hoppas vi.

Det är inte helt lätt att få bra bilder på Yngve. Han vill helst sitta i knät. Det är lite för nära för att vara optimalt ur fotograferingssynpunkt.

Soldyrkarn.

Hobbe är alltid snabbt framme om solen letar sig in. Han lokaliserar solfläcken och ställer sig helt enkelt bara och väntar. Väntar på att matte eller husse ska hämta något att ligga på. En filt, om solen når ner till golvet, eller som i det här fallet, när solen inte står tillräckligt högt, Hobbes fåtölj. Och Hobbe har lyckats bra med den uppfostran för nog hämtas det grejer alltid. Och det här har Hobbe lyckats med, helt utan klicker eller kurser. Heja Hobbe.

Uppdatering:
Ungefär 3 timmar tog det innan Lukas lyfte upp en stolpe och tog med sig Abbe ut ur hagen. Husse fick locka in dom i vanliga hagen eftersom jag och Hobbe kämpade oss runt 5-kilometern… Eller, jag kämpade, Hobbe studsade lyckligt hela vägen runt…

Utan hovar ingen häst

Idag har jag varit uppe hos hovslagaren med hästarna. Abbes fötter är i riktigt fin form, de är så bra att de hinner växa sig lite långa mellan verkningarna.
Lukas hovar är ju en historia för sig, men han hade i alla fall inte blivit värre. Vi kommer alltid få dras med en krånglig vänster framfot. Hans märkliga hovställning gör inte bara att han söker sig upp på tå, han växer dessutom mycket mer i trakten, och liksom pressar ihop hornet i tån, vilket också ökar risken för ännu mer hovrelaterade problem. Hans hovböld i somras var förmodligen en följd av allt det här. Efter hovbölden har han dessutom fått någon slags ärrbildning i hoven som har skjutit undan bär- och lamellrand, så hästen ser märklig ut underifrån, helt enkelt. Jo, den hästen är en historia för sig. Dock verkar barfotagång vara nyttigt för honom, vi hoppas på snällt underlag resten av vintern, för de där dyra bootsen jag köpte lyckas han ju också krångla sig ur titt som tätt.

Nåja. Det blir också väldigt tydligt när man får in Abbe i stallet att hon ser.. lite annorlunda ut nuförtiden. Lite innåttåad, smått kobent, lite svankig, lite lätt korpulent och så lurvig att man skulle kunna missta henne för en mammut av något slag. Det känns lite sorgligt, att hon börjar bli gammal, den där atletiska sportponnyn känns ganska avlägsen, men hon är finast ändå, världens bästa Abbe.

Hur hon brukade se ut:

 

Spring i benen

Spring i benen, ja, hästarna alltså. Inte jag. Definitivt inte jag…
Jag stod i köket idag och såg att hästarna försökte få till lite bus i hagen. De kan rejsa några rundor i vinterhagen, men den är ju inte jättestor så det blir ju aldrig sådär riktigt bra… Så jag gick ut och öppnade ut på stora betet och lät dom springa av sig där. Och det gjorde dom.





Väntans tider i vintertider

Nu var de ett tag sedan vi rapporterade något från Solhem. Det har inte funnits så mycket att rapportera om, dessvärre. Eller dessvärre, det har varit lugnt och skönt, helt enkelt.

Efter att både jag och grannhunden hade gjort en varsin praktvurpa i vår nyslipade hala trappa köpte jag hem trappstegsmattor som klistrades dit. Inte det mest estetiskt tilltalande alternativet, kanske, men det gör trappen betydligt mer lättforcerad och det blev faktiskt lite hemtrevligt med dom. De går i nästan exakt samma nyans som hallgolvet på nedervåningen så de passade bra.

Hobbe verkar också nöjd med att trappen är mer lättanvänd.

Det fanns även en annan tanke bakom dessa mattor, för om varken jag eller hundar kan hantera trappan så lär ju inte små barn göra det heller. Och det ser ut att bli en förutsättning här inom en ganska snar framtid. Vilket för oss in på nästa bild, rummet bredvid vårt sovrum är på väg att bli barnkammare. För de icke insatta kan jag berätta att detta rum borde stå klart i maj, då ska nämligen någon helt ny bo där.

Under renovering...

Vi hade nog tänkt försöka oss på det där rummet själva, men orken och lusten tröt så ”vår” snälle snickare Mats har avsatt några dagar för att få ordning på alltihopa. Han har ställt upp mycket förr och gör det igen, han är bra han. Det som ska göras är att få upp gips på väggarna (klart på bilden), spackel, väv och färg. Golvet är redan slipat och i ordning. Snickerierna och taket ska målas, murstocken ska lagas och ny el ska dras. Fönstersmyg och foder ska på plats.

Jäsningen av den här nye lille krabaten tog dessutom mer på mig än jag hade trott, så numera är jag sjukskriven på halvtid, ligger på sofflocket och äter kakor 🙂 Kanske inte enbart, men mycket soffa blir det. Lätt hänt när man helt enkelt inte kan något annat…
Så det faktum att Lukas inte rids eller används alls just nu på grund av hans hovar passar ju ganska bra. De båda trollen går i hagen och äter sig varma och goa.

Lurvig.

Fina lilla Abbe.

"Ni gör väl ingenting utan mig..??"

Försöker få igång Abbe...

Lukas vill busa lite med Yngve, Yngve är inte lika övertygad.

Lukas vet nog om att han är rätt stilig 🙂 Han har tappat en del muskler av att bara gå och skrota, men han är snabbt tillbaka igen om bara hovarna vill samarbeta...

Tjock katt i snön. Tryggare utanför hagen, utan hästar...

Många djur att utfodra.

På tal om alla dessa djur så förklarar jag krig mot mössen nu. Nu ska det köpas ännu fler fällor och nu ska de dö, allihopa. Trots att jag röjt i klädkammaren och tagit några med fällor därinne redan så FORTSÄTTER de asen att tugga sönder mina grejer. Och de väljer ut det jag tycker mest om också. Så nu har jag tröttnat, på riktigt. Nu är det krig.

Uppdatering:
Bara någon timme efter ursprungsinlägget kastar jag ut ytterligare några råttor på balkongen… Jag skulle ha ner en väska från översta hyllan i klädkammaren, och får ner en av Magnus väskor i samma veva, glor ner i den för säkerhets skull – och naturligtvis – någon glor tillbaka. Stänger väskan igen och kastar ut den på balkongen. Jag hann dessutom se att att det var till den där väskan de små rackarna hade fraktat de knytband de snällt avlägsnat från mina hissgardiner som också låg där. Undrade igår vart de hade gömt de där banden…

Solhem blev zoohem

Som om det inte räckte med våra egna djur, och sedan även besök av otäcka grisar, så är trädgården dessutom välbesökt av rådjur (gör oss ingenting, de är rätt mysiga att titta på), och senaste veckan även två älgar. En älgko med tillhörande kalv stod precis utanför huset både morgon och kväll och åt äpplen. I slutet av veckan la vi dock märke till att kalven haltade kraftigt, så på fredagkvällen ringde jag upp den man som sköter stor del av jakten härikring. De hade visst någon kalv kvar att skjuta (fy vad brutalt…) och de siktade då in sig på den här kraken som inte kunde gå ordentligt. Jägaren var på plats här i lördags klockan 7 (!), och fick se älgarna i vår trädgård, men fick ingen chans att skjuta, men senare under dagen hade visst jaktlaget hittat kraken och fällt den. Det visade sig att det var något gammal benbrott, så kalven hade förmodligen inte klarat sig så himla bra ändå. Så ska de ändå skjuta kan de ju skjuta de stackare som inte mår bra… Men den lille gynnaren var ju så söt… Och mamma älg är säkert jätteledsen nu… 🙁

Mina hästar har i alla fall klarat älgjakten, även om Lukas på lite håll säkert kan misstas för en älg 🙂
Han går numera helt barfota. Inte en tåskorna lyckades han behålla på, och nu fanns inget med att fästa nya skor i, så nu får vi se om hovarna kan återhämta sig tillräckligt för skor till våren eller om något år eller så. Har köpt boots som han får ha när det fryser ordentligt i backen.  Tills vidare får de gå och skrota ihop, de där båda.

Biter i frostbitet gräs...

Abbe biter i Lukas.

Lukas verkar ta det ganska bra, trots allt.

Rätt söt, trots allt. Hon börjar se ut som en raggsocka.

Hobbe letar. Jag vet inte alltid efter vad, men han verkar väldigt upptagen. Rutan som veterinären rakade vid operationen börjar växa igen.

Söt som socker.

Yngve Ljung

Jag planterade glatt ner några ljungplantor i olika hinkar här hemma. Tydligen hade jag lika glatt förträngt att vår knäppa katt är just knäpp i roten, som bums skulle upp och gnida sig lite…

Mys.

Någon som också lite knasig är Lukas. Eller kanske inte Lukas, men han hovar, främst en av dom. Den envisas med att hela tiden gå sönder, skorna sliter han av sig, och nu finns helt enkelt inte mer hov att fästa skorna i. Hovslagaren gjorde ett sista tappert försök idag att slå på tå-skor på framfötterna. För någon form av sko måste han ha, den gamla bockhoven fram smyger sig på annars och han nöter ner tårna på nolltid.
Men det är nog sista försöket med traditionella skor, håller inte det här får jag kränga på honom någon form av barfotaboots. Elände.

Balkong

Idag blev balkongen färdig! Magnus har legat i de senaste dagarna för att bli klar, och bra blev det! Vi ska köpa lite nya fina möbler, men vi ville bara premiärsitta lite.

Hobbe inspekterar vyn. Tydligen helt godkänt. Vi klurar på om vi ska sätta kryss i gluggen i räcket, så verandan liksom fortsätter däruppe, men vi får se. Det är byggt i tryckimpregnerat virke, så målas ska det först nästa år. Lika bra det. Har målat tillräckligt i år...

Vyn åt andra hållet. Hobbe håller sig framme...

"Bussigt av husse att konstruera såhär, så jag kan ha koll..."

Det ser ganska kädsamt ut, ju.

Kvällssol är grejer det. Vi klurar på belysning jämte balkongdörren. Vad har pappa för idé? Nisse? 🙂

Två populära.

"Har bara kollat läge i lagårn. Allt under kontroll!"

Två andra populära.

Stiliga Abbe.

Försökte få fart på dom båda, det gick inte. Lukas bemödade sig i alla fall med att lyfta huvudet från backen en kort stund. Han är stilig han. Och prickig.

Utflykt och besök

Först tog jag mig till mina hemtrakter, sen kom hemtrakterna till mig.
Under torsdagen fick jag en ypperlig idé. Jag tog Svarta Faran till Bankeryd där det inhandlades ett nytt objektiv (70-200 f2.8, wohoo). Tungt och dyrt var det, men det är säkert ganska roligt också. Åkte förbi mor och far på jobbet för att låna en tröja (tack mamma.) På vägen hem svängde jag förbi tändsticksområdet i Jönköping där den gamle lustigkurren Alvreten hade en utställning. Bland alla glada ansikten på väggen med blandat folk var det ett som glodde ilsket tillbaka. Kunde bara vara en person, eller?

Åtta år gammal bild, men onda ögat är detsamma.

Sen åkte jag förbi och åt på Max. Mmmm, Max… Vetlandas största brist är bristen på Max.

Hobbe är testkanin. Bra färger i gluggen. Bra det.

Husse testade visst också. Mattes ända och Lukas tålmodiga nuna.

Jag gjorde ett försök häromkvällen att ta med Hobbe på en ridtur. För att se om han mognat lite. Det hade han inte. Knäcken i lurarna sitter där än. Koppel är det som gäller för gasellen. Lukas uppför sig i alla fall som en gentleman. Även om han är lite seg på väg hemifrån. Men så fort han anar att vi är på hemväg blir det annat ljud i skällan. En i sidleds taktande nordsvensk är ganska kul, faktiskt.

 

Under fredag kom hela kvinnomaffian på besök. Mamma tog med sig mormor och moster för att hälsa på. Himla trevligt. Ni är välkomna igen!

Mor, moster Eva och mormor Ingegerd. Och så Hobbe förstås.

Hobbe blev galen.

Nääää, inga bilder!

Okej, jag ler stort då, duger det?

Färdigmålat och helgbesök

Pannrummet är nästan klart. En dörr ska bytas, samt vindskivor och hängrännor. På balkongen är stolp och golv klart. Bara räcket kvar. Men vi tyckte att utsikten vart så bra så vi hoppar nog över räcket (höhö). Nä, det blir nog klart det med snart.
Hobbes kompis Amie är här i helgen, mysigt med lite liv i huset när husse åker till Göteborg och roar sig.
Lukas kan nog klassas som helt återställd nu. Det verkar ha läkt bra. De båda är dock ganska besvärade av värmeböljan senaste veckan. De står och halvsover i lösdriften hela dagarna, sen är de ute och äter upp sig på nätterna. Skönt att dom har lösdriften att söka skydd i.

Hobbe och hans sällskap.

Stackars Yngve vet väl inte vad han ska tro, när det plötsligt är TVÅ hundar på gården. "Räcker det inte med en, va?" Vad han inte vet är att Amie faktiskt är snäll vid katter, men Yngve tänker inte undersöka saken närmare...

Färdigmålat pannrum. Den mindre dörren ska bytas mot en annan svartmålad och nya vindskivor ska upp, annars är det klart. I bakgrunden syns den färdigmålade lagården också.

På den här årsgamla bilden syns det hur pannrummet såg ut innan. Det är målat med samma piffiga färg invändigt. Kanske var någon form av utförsäljning? 🙂

Bonusblomma.

Filmvisning

I brist på bättre uppdateringar blir det djur. Igen. Det är iofs bra nog.
Jag hade några små filmklipp i telefonen. Ett med Hobbe, när han försöker valla grannens gräsklippare, mycket frustrerande när den inte fattar.
Det andra är ett par sekunder av Lukas, när han i en av helgens ”sjukhagar” i trädgården ligger och äter. Bara för att han är så söt. Han verkar ha repat sig bra från sin hovböld. Hovslagaren hjälpte mig lägga om gipset i söndags, och därunder såg det bra ut. Vi ska titta under gipset imorgon igen, och ser det bra ut kanske skon åker på igen.
Jag ska fota lagården någon dag med ja, hade jag visst sagt. Snart är pannrummet färdigmålat med. Eller snart. Njo, någon vecka till så…
Magnus har dessutom kommit en bra bit med balkongen. Det blir nog riktigt bra!