Klinikbesök med bästa Lukas

Lukas hälta blev inte bättre. Tvärtom, så blev den värre. Under tisdagen kände hovslagaren igenom hoven med visiteringstång utan att hitta några tecken på hovböld. Och hältan blev ännu värre. Så jag och Lukas gjorde en utflykt till Ramkvilla och hästkliniken. Och väl framme där hade en böld i alla fall letat sig upp ända upp till kronranden, och där hade den tittat ut… Stackars älskade lilla Lukas, det måste ha gjort ont.
Men det var ju tur i oturen, en hovböld är ju lätt åtgärdat, och veterinären kunde lokalisera eländet. Dock inte med tång, för även om hon visste på ett ungefär var den satt reagerade han inte på tången. Däremot syntes det när hon drog sömmen för då började han läcka…

Lukas visade återigen att han är en riktigt riktigt bra kuse. Trots att behandlingen vid flera tillfällen förmodligen var ganska obehaglig stod han snällt och väntade. Transporten är heller inga problem. Magnus hjälpte mig här hemma, men hem från kliniken kom vi för egen maskin.

Nu står han med gipsad fot på ”boxvila”, som i Solhem betyder lösdriftsarrest. Lättare att gränsa av en halva lösdriften, så kan han ändå prata lite med Abbe och ha lite koll. Jag har dessutom precis varit ute i trädgården och gjort en liten sjukhage, så han får gå på klippt gräs imorgon, så blir det kanske inte riktigt lika blött. En snygg mockasin i läder och nylon har han fått med sig att ha ute, så han håller hoven torr 🙂

Fina Lukas. Vid gott mod trots allt.

Här hemma är lagården färdigmålad, får ta några bilder på den någon dag. Nu har jag satt tänderna i pannrummet med… Måla måla måla…
Magnus har dessutom kämpat på med balkongen så den är en bra bit på väg. Det händer grejer här hemma! 🙂

Alla sätt är bra, fortsättningen…

Häcken som vetter mot vägen är ingen rolig häck. Den är faktiskt skittråkig. För det första är den taggig. Riktigt riktigt taggig. Dessutom bosätter sig i den varje år hundrafjorton miljarder små gröna flygande odjur som anfaller allt som ens närmar sig. Det är sant. Det räcker att rida förbi så blir hästen helt grön av djur. De bits inte eller så, men de är ÖVERALLT. Jag skämtar inte. Överallt. Tro mig.
Så att klippa den är inte kul nånstans. Men det måste ju göras. Den ser ju lite roligare ut då. De låga partierna gav jag mig sjutton på att klara av så jag lyckades klippa förmodligen av ren ilska. Den delen som är högre är dock svårare, vilket resulterat i att jag klippt den på sidorna de senaste åren, men inte på höjden. Den har därmed sett lite rolig ut, tänkt er Sideshow Bob, typ.
Men i år fortsatte vi på temat ”alla sätt bra utom de dåliga”, så Magnus körde fram den stiliga vita bilen… Eh… Och så fick jag stå på den och klippa. Kul att den går använda till något vettigt, höll jag på att skriva. Ojdå, det gjorde jag visst. Den är säkert bra till massa grejer… 😉

Taggig var det ja...

Inte så rakt, kanske, men betydligt lägre.

Något som jag också roat mig med är att sätta ihop bildsidor för varje rum, med renoveringsbilder. Eller mest före- och efterbilder. Kanske kan vara kul. Har inte kommit så långt än, men kök och sovrum finns med. Här ute till höger nånstans, ska det finnas. —>

Något som inte är så bra är att Lukas är halt. Han har ju vilat någon vecka nu, sommarsemester, men visade tydlig hälta på vänster fram igår, likaså idag. Ingen svullnad eller värme, han visar ingenting, mer än kraftig hälta. Jag hade dom uppe på betet på kullen en natt, kanske stukade han sig på vägen tillbaka över muren. Det brukar ju går bra annars, han är ju lite som en förvuxen bergsget, men kanske trampade han snett. Vi får avvakta ett par dagar innan vi börjar oroa oss, tror jag. Men ändå. De är ju mina små grisar. Det får inte hända dom nånting…

Semesterprojekt

Idag gick jag på efterlängtad semester. Några större planer finns dock inte. Inte mer än att måla lagårn. Vilket i och för sig är stort nog…
Började borsta och skrapa idag. Fick ett par dörrar trärena och oljade in dom redan under eftermiddagen.

Medfaren lagård. Men snart fin igen!

Publik.

Vi har även fått upp en dörrklocka vid verandaingången. Den plus en välkomnande skylt hoppas vi ska locka besökare att gå den vägen istället för den lilla ingången som vi använt hittills.

Ringer in.

 

Färdigslappat

Hästarna hörde kanske ryktet om att de bara låg och slappade hela dagarna, så idag när Hobbe och jag kom hem från halvmilen i skogen fick de fnatt i hagen. Husse hängde snart ut genom ett fönster och fångade vildarna på bild.

Hobbe drömmer kanske om ett liv som vallhund?

"Vad säger hon? Får jag inte jaga hästarna? Åååååh, boooring!"

Ganska mycket häst tar sats.

"Klubbad säl va? Skulle inte tro det!"

Två frustande drakar.

 

Klubbade sälar

Jag trodde nästan att någon klubbat ner mina hästar en morgon när jag tittade ut och såg det här:

Två redigt slappa kusar.

Väl ute hos hästarna hade de i alla fall bemödat sig med att se lite mer levande ut. Det är mysigt när de ligger kvar, så man får sätta sig ner för att ge dom morgonäpplet…

Lite mer vakna.

Jag har dessutom fått en förklaring till att jag varit lika trött som hästarna ser ut, senaste veckorna. De ringde från vårdcentralen häromdagen, exakt två veckor efter mitt senaste besök då de tog lite prover på mig. Nu har de visst upptäckt att jag bär på mykoplasmabakterier = jag hade visst lite lunginflammation i alla fall. Men då hostan gått över nästan helt var det inte lönt att behandla. Tröttheten är bara att vänta ut. Tror jag går ut och lägger mig hos hästarna…

Solhem 07:21

Utsikten från köksfönstret var under morgonen enligt följande. Då är det svårt att få frukosten färdig.

Slappa kusar.

Som en sfinx ligger han där, Lukas den Förskräcklige.

Igår hade jag dock gärna filmat unge herrn. Han låg där även igår morse, och betade. Han är en bekväm kille, kan man ligga ner och äta så gör man ju det. Han sträckte ut hela långa halsen för att nå just den där saftiga grästuvan han spanat in, men han räckte inte riktigt. Så efter en kort stunds kämpande gav han upp och la sig platt på sidan istället. Trött, efter kampen om grästuvan.

Mer rävgift

Rävgiften från förra inlägget gjorde inte sitt jobb, så i måndags besökte jag en doktor Killgren som konstaterade  några sönderhostade revben, att jag blivit närapå kroniskt täppt, ocg fortfarande hostar som en storrökare. Så han skrev ut en gedigen lista på nya mediciner som jag snällt löste ut för den nätta summan av 720,50:-. Kul. Verkligen.
Extra kul blev det när jag efter ett par dagar nerdrogad med Lephetone , ännu mer Coccillana, och lite annat smått och gott inser att jag inte tål eländet. Jag mår dåligt, spyr, och sover en hel dag. Så just nu behandlas inget annat än min näsa, så får vi se om jag slutar hosta och kan läka ihop igen…

Idag har jag i alla fall jobbat. Efter jobbet tog Hobbe och jag en runda i skogen med Lukas. Han låg sedan och vilade på verandan någon timme innan jag upptäcker att höger öra på insidan är täckt med blod. Tvättar rent och ser några ganska ytliga snitt- och sticksår i ytterörat. Knashund har väl stoppat huvudet i något spännande hål, eller varit i närkamp med katten, som vanligt. Han överlever nog.

Hobbe vilar på verandan efter en rejäl ridtur med Lukas.

Det är nästan konstigt att de här små tassarna håller ihop så som Hobbe springer...

Trött hund.

Ett år har vi varit gifta, och husse tog hem de här. Husse kan han!

Mollipect & Coocillana

Det är mina nya husdjur det. Går in på fjärde veckan som o-kry, inte ett dugg kul. Lär inte kunna jobba särskilt mycket i veckan, men det är väl lika bra det kanske…
Tur att jag har vanliga djur med. De gör nog mer nytta för mattes hälsa än ovanstående rävgift.
Hästarna har fått komma ut på det större betet nu, dock bara dagtid än så länge, och det verkar funka bra, som mjukstart, de håller ihop formen någorlunda, till och med Abbe.

Pigg pensionär.

För en gångs skull positiv till kameran. Eller kanske mest intresserad av sockerbitarna i mattes ficka...

Smålurig. Och nog var det en en stilig tjej som kröp fram ur björndräkten i år också.

Stilig kille. Lukas har fortfarande lite päls kvar som vägrar släppa taget. Han ska också bli några nyanser ljusare...

Spanar.

Han borde nästan göra schampoo-reklam, med det där hårdrockssvallet.

Hobbe är alltid med på ett hörn.

Letar efter råttor i gräset...

Här hemma händer inte så mycket. Trapp- och golvslipning är bokad, men som vanligt är allt svårt att klämma in ”innan semestern”, (det verkar vara ett gångbart uttryck, redan strax efter julledigheten.) Men nu blir det i alla fall av, någon gång, det är ju alltid nåtgot.
Jag har grävt upp runt (nästan) alla fruktträd, och fyllt i med täckbark. Blir kanske lättare att klippa gräs nu, och träden mår kanske bättre av det också.

Lukas 4 år idag!

Idag fyller Lukas fyra år! Han är fortfarande, och kommer nog alltid vara, min lilla slyngel, hur stor han än blir 🙂 Numera är han nog färdigvuxen på höjden, men han är fortfarande lite slyngelaktig i kroppen. Men han har blivit lite stadigare efter all ridning. Numera är det nästan svårt att låta honom få de där vilodagarna jag egentligen vill ge honom, för det är så rackarns kul att komma ut med honom. Än så länge rider vi bara för att ha just kul, och det har gett resultat – goaste Lukas har blivit lite av en rallykuse och bjuder frammåt oavsett vad jag ber honom om. ”Monsterdiket där!? Självklart, här kommer jag!” ”Den där backen, full med stockar och elände?! Jaaa, absolut, håll i dig!”
Numera tar han tysta galoppfattningar, gör framdelsvändningar och flyttar sig snällt för skänkeln. Kanske kan bli läge för någon form av dressyrinstruktör framåt hösten.

Tömkörning med traktordäck börjar bli lite tråkigt nu, kanske ska prata med Mikaela som har hjälpt mig tidigare, om det kanske snart är dags att introducera något nytt…

Idag firar vi i alla fall Lukas med pompa och ståt! Nje.. Kanske inte, men med äpplen i alla fall 🙂

Födelsedagsbarn. Bild från oktober 2011.

Gräsligt

De senaste dagarna när gräset börjat titta upp på riktigt har hästarna fått gå i trädgården tidvis, för att få smaka lite grönt. Sparar på betena så långt det går, och i trädgården finns det gräs… Har klippt det idag, för första gången i år.
Idag fick hästarna dock tillbringa eftermiddagen i hagen intill trädgården. Uppskattat, tror jag.
Jag har dessutom åkt på en monsterförkylning. Dum som man är går man till jobbet ändå, men igår sa kroppen ifrån så idag har jag varit hemma och tagit det lite lugnt.

Grönt gräs är grejer det. Och Hobbe vill inte bli lämnad utanför!

Mattes lilla guldklimp börjar titta fram ur lurvet.

Nomnomnomnom.

Hårig och hungrig.

För en gångs skull har jag inte Lukas i knät så fort jag närmar mig. Han är upptagen med annat.

Hobbe njuter också av vårvädret.

Fina, fina Hobbe.

Fina, fina Hobbe vet precis hur rackarns fin han är.