Ännu mer djur…

Ett varje år återkommande inslag på bloggen är ”Hobbe och vitsipporna”. Och vi tänker inte vara sämre i år. Så under kvällen tog vi en liten promenad till den delen av skogen som brukar vara översållad med vitsippor, men vi kanske är för tidigt ute för där var det fattigt med sippor… Några bilder på Hobbemannen blev det i alla fall.

Några blyga krakar hittade vi i alla fall.

Liten Hobbe.

Hobbe kan posera.

På språng.

Det blev en ganska kort promenad, men Hobbe är nog nöjd ändå. Vi har under några dagar cyklat till och från jobbet. Lite kämpigt på vägen hem, men det känns bra när man är hemma. På verandan, med en kopp kaffe i ena handen och den andra på en solvarm, trött Hobbe… 🙂

Väl hemma igen fanns det fler som gärna poserade lite…

Mattes finaste.

Lukas den Förskräcklige rymmaren spanar efter nästa utflyktsmål...

Två nyfikna tror att det vankas mat så fort man närmar sig lösdriften.

Enträgna rackare, frösådda mitt i gruset.

Matte – Lukas 1-1…

Ja… Eh… Min nya utfodringsanordning har ju faktiskt funkat, vad jag vet. Jag har sett Lukas stå och suga lite på linorna som hänger ner, men då har de ju redan kommit ner på uttänkt vis så då spelar det ju ingen roll.
Men idag tittar jag ut, och Lukas kommer i en mycket stilig trav och ser lite uppspelt ut. Med någonting hängande efter sig. En av mina utfodringslinor. Har fastnat i Lukas svans. Kul.
Jag fick springa ut och befria honom från denna styggelse och se till att han inte trasslade in sig, och konstaterade av linans utseende att döma att han helt enkelt måste ha dragit av den. Kul. Verkligen.

Ja tog ut stegen för att klättra upp och montera upp den igen, men ser när jag närmar mig brottsplatsen att han inte bara dragit av linan, utan han har lyckats DRA HELA TIMERN FRÅN TRÄDET. Timern sitter ju på ett träd utanför hagen, men ändarna på linorna sitter ju fast i den för att linorna inte ska dras igenom helt och hållet. Han måste dragit något eländigt för att få loss den. Han hade dessutom passat på att ha sönder den YTTERLIGARE. Jag tror inte Lukas vill ha någon lunch. Lukas kanske tycker han behöver banta? Lukas kanske inte ska få någon mer mat, över huvud taget? Argh…

Magnus var snäll och svetsade ihop timern när jag klättrade upp på stegen och drog om linan  han stuckit iväg med.

Det är snart sommarbete. Jag längtar nog mer än hästarna…

I övrigt är faktiskt Lukas en av de bättre kusarna jag träffat. En fröjd för ögat, och minst lika fröjdefull att rida. Det är tur för honom det… 😉

Världens bästa Abbe 21 år idag

Idag fyller min fina lilla häst 21 år. Älskade fina lilla Abbe, vad tiden går.

Som vanligt på Abbes födelsedag så är dagsfärska bilder inte någon vidare kul, hon ser nästan sjuk ut nu när hon fäller vinterpälsen.
Bilden är några år gammal, men det brukar var den där stiliga lilla ponnyn som kryper fram ur vinterkostymen varje år, hoppas på samma förvandling i år!
Idag firar vi Abbe med massa goa äpplen och en liten promenad genom byn.

Finaste Hobbe 9 år idag

Idag fyller min fina lilla hund 9 år. Det är helt galet. Gammal man nu ju. Men det låtsas han inte om.

Vi börjar med lite sovmorgon...

Det kom ett brev med posten. Från gammel-matte 🙂

Hobbe tackar och bockar!

I brevet fanns bland annat en helfestlig pryl som pep! Och som fortfarande är hel, faktiskt. Man får ju lägga undan den efter en stund, naturligtvis, men Hobbe brukar döda det mesta på under minuten.

Matts finaste blomma, och så någon random blomma i en vas.

Stiligaste 9-åringen!

Så idag firar vi Hobbe lite extra. En lång promenad blev det imorse, vi ska nog hinna med en till under eftermiddagen.
Någon annan som också förtjänar lite hurra-rop idag är Lukas, som idag drog traktordäcket igen, för första gången på över ett år. Lite nervös var jag, det får väl erkännas, men det hade jag inte behövt. Inte en suck, Lukas bara tar i och drar. Det väsnades som bara den, och gled snett och hakade i lite av varje, men det gick bra ändå.

Stilig kille!

Jag försökte göra Abbe lite stilig idag med, tog ut henne för att försöka rykta bort lite av hennes rya-päls. Tror ni tanten uppskattade det? Nä. Sura miner och otåligt trampande. Tantelände. Hon är säkert lite öm i hårremmen nu när hon fäller, det brukar bli så. Lite fick jag bort i alla fall. Hon behöver ju inte se vanvårdad ut bara för att hon är pensionär.

Matte vs Lukas 1-0

Eller, det var väl en sanning med modifikation. Lukas – matte 329-1 kanske är mer rimligt, men JAG HAR LYCKATS. Tror jag i alla fall. Att hålla hästarna från lunchen ända fram till just lunchtid.

Det har ju varit ett litet dilemma det där. Jag vill att hästarna ska få lunch när jag är på jobbet. Så jag köpte tidigt en jättefiffig (och jättedyr) timer som kunde styra en grind och hej och hå. För att göra en lång historia kort – nä, det funkade inte. Lukas åt lunchen oftast innan frukost. Trots enträgna försök från min sida för att få honom att låta bli.
Men häromdagen – snilleblixt, ypperligt briljant idé – om man inte kan hålla Lukas borta från maten så får man hålla maten borta från Lukas! Genialiskt! Så jag (eh.. Magnus) monterade timern på vår stora ek, jag klättrade upp på stege så högt stegen nådde och fäste fast block och flagglina i en av grenarna som sträcker sig ut i hagen, så jag helt enkelt kan hissa upp maten i trädet och sen ställa in önskad tid för eländet att dunsa i backen med hjälp av timern.  Ni kan ju tro att Lukas höll på att hoppa ut vinterpälsen när jag testade anordningen…

Det ser kanske lite märkligt ut, men det funkar! Timern är en aning misshandlad av Lukas. Man får numera dra upp den med hjälp av en tång, för vredet har han ätit upp.

Lukas var omåttligt nyfiken på det där. Det ser inte så högt ut, men det är 6-7 meter upp. Där kan han ju försöka nå maten...

Yngve är mest söt. Husse fotade.

Trädgårdsarbete. Matte beskär och Hobbe letar mullvad. Husse fotade.

Rättelse

Jag tar tillbaka det jag skrev tidigare idag om att Lukas minsann vet hur att uppföra sig… Jag har precis fått hämta hästarna hos grannen igen. Klockan är 21:15. Jag skulle fodra kvällsmat, och kom ut till en tom hage. Fram med lyse i mobilen. Hittar stolpen som någon (Lukas…?) sparkat av, och följde sedan deras ganska säregna avtryck i snön: Abbes små nätta ponnyhovar, och Lukas dasslock som dessutom har en ganska annorlunda form. Kors och tvärs och runt i cirklar på fältet ovanför huset, en konstig genväg bakom grannen ridhus, vidare förbi deras stall och hus, ner på vägen, turligt nog hemmåt igen, men sen upp till grannens stall igen. Och där hittade jag dom. Framför dörren. ”Hallååå, har ni fest eller..?”
Dom måste helt enkelt bara legat en minut före mig för jag gick ju förbi stallet på vägen…
De blev dock glatt överraskade av att jag hade med mat till dom, i form av havre i en hink, så det var bara att promenera hem igen med rymmarna i släptåg. Rackarns odjur, vad fina dom är…

Gavelbänk och lathund

Nu är den där gavelbänken som jag frunderat en del på, klar. Eller funderat. Den har stått i pannrummet och glott missnöjt på mig i väntan på att få ben och lite lack. Jag klurade lite på vad för ben jag skulle sätta dit, och tog sen största möjliga brädbit i lagårn och satte sticksågen i.

Och lathund som rubrik var kanske lite att ta i. Hobbe är mer piggelin än någon annan. Lördagen började vi alert med att gå ner till kyrkan (5 km), matte körde undan lite snö med traktorn och Hobbe slappade i soffan i vårt personalrum, och sen gick vi hem igen. Väl hemma är matte rätt mör i benen men Hobbe helt oberörd. Han hade nog gärna tagit ett varv till. Men men, om matte lägger sig på kökssoffan tänker ju inte Hobbe vara sämre!
Senare tömkörde jag även Lukas i djupsnön, det var inte heller helt smidigt. Hade tänkt koppla på traktordäcket i helgen, men han såg lite misstänksam ut redan när det packade sig snö framför MC-däcket så det blev lite motstånd, så vi skjuter på det.

Lathund och slappmatte.

Vad gör man med en söndagmorgon? Hobbe föreslår att man först tar en kort promenad och sen smiter upp till husse som håller sängen varm...

Det fanns en tid för inte alls längesen där Hobbe inte fick vara i sängen. Vad som hände vet jag inte, men nu är han där... Vi försöker dock hålla honom från kuddarna för att husse ska kunna andas någorlunda under nätterna...

Ett styck gavelbänk. Egentligen är den mest som vilken bänk som helst, men måttet passar helt enkelt bra till sängen. Och utförandet. I precis samma serie exklusiva möbler som sänggaveln 😉 Nu kanske överkastet slipper hamna i en hög på golvet.

Jag var lite för entusiastisk med lacken, så den är lite blankare än gaveln. Men vad gör de tom hundra år?

Ganska grovhugget. Och lite nytt i fönstret. De söta små krukorna alltså. 19 kronor på ICA.

En bonusbild på ett av Hobbes alla verk. Man bäddar ordentligt, men får Hobbe bara några minuter på sig så ordnar han en sån där liten grotta. Mysigt skare va!

Idag har vi varit uppe hos hovslagaren med Lukas. Vi red en runda först, för att Lukas skulle få göra sig av med lite överskottsenergi, jag misstänker att hovslagaren med en ganska nybruten och halvläkt fot uppskattar den gesten. Vi landade i alla fall där på hemvägen och Lukas uppförde sig fantastiskt! Inga utbrott, inget bök. Klart Lukas tycker det är tråkigt, men han kan numera ta ett ”nej” och vet vad det betyder.
Något som är lite tråkigare är att Abbe har börjat hosta lite de senaste dagarna. Eller inte så lite, faktiskt. Stundtals ganska mycket 🙁 Så nu badar jag allt hö några timmar innan utfodring. Lite pyssel är det med det, men peppar peppar, idag har jag inte hört något från henne. Skulle vara skönt om hon höll sig frisk, lillskruttan.

Massor av djur

Eller, så många är de inte. Men de fastnar på massor av bilder. Det är svårt, när de är så himla fina, allihopa. Den enda som höll sig borta idag var Yngve. Förmodligen för att Hobbe höll sig framme…

Jag, Lukas och Hobbe var ute i skogen igår. Lukas har vilat i nästan sex veckor så den unge herrn hade spring i benen. Men han verkar komma ihåg det mesta, så vi hade riktigt trevligt. Den nya dressyrsadeln fick vi inviga ordentligt också, och Lukas verkade gilla den. Lika fria härliga rörelser som vanligt, och de där glädjeskutten han gör hade han nog inte gjort om han besvärades av den, så det var ju ett gott betyg att han brallar lite med mig 🙂

Lukas den Förskräcklige håller koll över gården.

Han poserar som en hund på utställning. Abbe poserar inte över huvud taget. Hon är upptagen.

Plötsligt bestämmer hon sig för att visa upp sig från sin bästa sida - undersidan. Det är i alla fall den största sidan...

Det firas med lite rally.

"Jag ska med! Vänta på mig!"

Stiligaste slyngeln.

Fina lilla Abbe. Lurvig och en aning korpulent. Men vad gör det?

Hon fick lite skor på framfötterna igår. Hon är som alltid en pärla hos hovslagaren och lyfter gärna fötterna innan man ens hinner be henne.

"Mmmhhhmmm... Pinne..."

"Det är något här!"

"Näe.. Jag tror den rackaren slapp undan..."

Hobbe får leta nya jaktmarker.

Smakar lite här... Och sen lite där...

Det satt några större eländen högre upp i träden som också såg hungriga ut. Men de hann lyfta och försvinna innan jag hämtat något åt dom.


Mer vitt

Jo, snön ligger ju kvar. Så vitt äre.
Mer vitt har det blivit här hemma med. Klädskåpet i sovrummet är klart. Jag kastade dessutom i samma veva ut den fula  golvlampa som agerade allmänbelysning i sovrummet, av just den anledningen, den var ful. Men då blev det ju mörkt. Det löste jag med en glödlampa modell större, en lamphållare av keramik, några meter sladd och en brytkontakt som hänger utmed stegen. Så nu finns det en allmänbelysning som man tänder vid dörren. Perfekt.

Projekt sänggavel är dessutom nästan i hamn det med, jag hoppas vi får ordning på den i helgen.

Jag har dessutom hittat en dressyrsadel till Lukas. Som inte är spcialbeställd (och med tillhörande femsiffrig prislapp). Väldigt otippat, och väldigt bra. Hade tänkt sätta igång honom igen efter hans lilla vintersemester snart, men eftersom vintern bestämt sig för att ta igen några månaders frånvaro med att effektivt frysa ändorna av oss just nu så får det nog vänta. Inte för att Lukas lider, utan för att jag gör det…

Stilstudier

Det har kommit lite snö. En bra anledning att ta med kameran ut igen. Det blir mycket djur här nu, men vad ska vi annars fota?

Troll. Jag har börjat leta efter en dressyrsadel till Lukas den Förskräcklige. Ser ut att behöva bli specialbeställt för att passa herrn.

Abbe är mer vänligt inställd till kameran numera. Duktig tant.

"Har ni sett mina tänder va? Det kom ut nya i våras!"

"Kolla kolla kolla!"

Mmmm....

(Han kan se normal ut också.)

Han kan till och med vara riktigt stilig.

Stilstudie av gråa hår.

Goaste Hobbe. Han ser så klok och förståndig ut, men skenet bedrar. Han är fortfarande en slyngel under den där städade ytan.