En av Lukas fantastiska kvalitéer jag glömde i förra inlägget är hans utbrytarförmåga. Den är något utöver det vanliga.
Lukas visade tidigt att han defitivt inte är dum. Inte på något vis.
Han märker direkt om elen inte går runt rktigt som den ska. Då går Lukas rakt ut.
Är elen på så hittar han på nya metoder. Han började en period att helt enkelt bita tag i staketstolpen och dra dom rakt upp. Är det därför han fått så kraftig härlig nacke? När jag då satte isolatorer och eltråd även upp på stolparna började han likt den gnagare han visat sig vara att tugga av stolparna på mitten.
Vintertid har jag en så fiffig sak som en tidsinställd mathage. Det är en liten extra hagstump i anslutning till deras vanliga, med en grind som styrs av en timer. Eller ja, den SKA styras av en timer. Den här hagen styrs av Lukas.
I den där lilla hagen lägger jag på morgonen ut deras lunch-hö, drar upp timern på 4-5 timmar, hakar på eltråden och går med gott samvete till jobbet. Men jag upptäckte snart att de där 4-5 timmarna nog inte blev riktigt sådär bra… Lukas var oftast därinne innan de ens fått i sig sitt frukost-hö. Efter lite spanande förra året förstod jag att han delvis sparkade på grindstolpen så att kroken hoppade av kroken – och Lukas fick mat… När jag gjort ett antal olika lösningar för det där trodde jag att jag löst problemet. Som om Lukas skulle ge mig någon lugn och ro..?
Nu i höst trodde jag att jag gjort den ultimata lösningen med vinkelbleck, eltråd dragen likt en bur runt timern och lite annat smått och gott, men efter lite skvaller från maken i huset framgick det att hästarna var därinne allt för tidigt i alla fall. Huvudbry! Hur?
Så fick jag en ganska underhållande live-rapport från Magnus härommorgonen där han stod och såg på hur Lukas öppnade grinden, och den hästen har jag sannerligen fått för mina synder. Antingen är han helt enkelt så tjockskallig eller så går inte elen runt som den ska, för Lukas började med att sätta ner huvudet på andra sidan tråden och backa. Backa backa och backa. När inte kroken släppte för det så stoppade Lukas huvudet under tråden och sträääääckte på sig, högt högt högt och efter lite kämpande så jo, då tar det stopp i taljan och kroken löser ut…
Så nästa projekt blior nog att dra helt ny elrep runt hela hagen och göra om hela installationen med aggregatet så får vi se om Lukas känner nåt.
De senaste mornarna har de dessutom stått utanför vinterhagen, i deras sommarhage och glott frågande på mig, Hallå, hur kommer vi in igen?

Jag menar förresten inte på något sätt att gammeltanten Abbe är en oskyldig snäll flicka. Gammeltanten står gärna bredvid och hejar på, och när Lukas väl forcerat staketet är hon inte sen att hänga på…